L'effetto farfalla - Dj Fastcut, Hyst, Wiser

Scendeva piano

Lungo le vie, fra i cortili e le afroditi scolpite e le betulle sottili

E lui la vide lontano come con un’aria distratta

Nella piazza scarlatta oltre i templi e i giardini

E lei guardava oltre il ponte di Glasgow

Una venere in gesso all’ingresso del viale

Poi scomparve ad un tratto e ricomparve ad un passo

Coi suoi occhi d’argento sotto un cielo di rame

Quanto è passato?

Vent’anni in un lampo

Sai, non è nostalgia, qua a me pare magia

Cos'è il passato?

Reinventarsi ogni tanto

E stipare un gigante in un piccolo sguardo

E sotto l’ombra del marmo dell’arco sul parco

Il suo volto un impatto sul cardio

Il contatto di un bacio, il suo pianto era un canto costante

E volando lasciava una scia

Forse non ricordi che eravamo aria

Non ci penso più, seh dai dai

Ti ricordi mai di me?

E che domanda

Ora è meglio vada, ciao (hey)

Forse non ricordi ma il tempo ti cambia

E sai, questo non lo cambierai

Sarà forse affetto l’effetto farfalla

Io ho imparato a non pensarci mai

Accendi un’altra sigaretta, ma solo per noia

Ed esci fuori pur sapendo che c'è un freddo boia

Non vuoi più nemmeno guardarmi, vuoi solo che muoia

Non c'è più favole e neppure chi c’era una volta

Ognuno ha le sue pecche, io le colleziono

Ma sono le mie scelte che dimostrano chi sono

Spostiamo l’attenzione sui gesti dal sentimento, poi

Prendendo le distanze da ciò che portiamo dentro noi

L’orgoglio mio mi spinge a non chiedere scusa

La tua testa dura ti porta a stare rinchiusa

Ma dimmi se non vuoi com'è che puoi

Riaprire questa situazione che da tempo sembra già fin troppo chiusa

Sarà che credo ancora e sempre nell’amore

Sarà che dentro questo petto batte ancora un cuore

Avrò scambiato i tuoi per gli occhi della Gorgone

Pietrificato qui da ore, fuori dal tuo portone

Forse non ricordi che eravamo aria

Non ci penso più, sai, dai dai

Ti ricordi mai di me?

E che domande

Ora è meglio vada, ciao (goodbye)

Forse non ricordi ma il tempo ti cambia

E sai, questo non lo cambierai

Sarà forse affetto l’effetto farfalla

Io ho imparato a non pensarci

Le labbra tue mi riconoscono, le rughe in volto

Sono un solco, le mani sempre le stesse

E cosa siamo noi se non la somma delle nostre scelte

Sottratto le occasioni perse

La matematica della vita

La messa in pratica della sfiga

Coincidenza che non ci serviva

Ecco brava, voltati e cammina

Dieci passi, vince chi spara o chi sparisce prima

E tutto quello che non so della tua storia

Cancella anche la mia, scherzi della memoria

Cerco un senso che non ha

Sembrano pagine abbozzate da rifare in bella copia

Vent’anni sotto queste palpebre

Sono un viadotto per le lacrime

Vorrei restare qui a parlartene ma

Poi finiremmo in uno squallido albergo a scopare

Meglio evitare, chiudiamo qui, senza finale

Det gick sakta ner

Längs gatorna, mellan gårdar och skulpterade afroditer och slanka björkar

Och han såg henne långt borta som med ett distraherat uttryck

På det röda torget bortom templen och trädgårdarna

Och hon tittade över Glasgow-bron

En gips Venus vid ingången till allén

Sedan försvann han helt plötsligt och dök upp igen i ett steg

Med sina silverögon under en koppar himmel

Hur länge har det varit?

Tjugo år i ett blixt

Du vet, det är inte nostalgi, här känns det som magi

Vad är det förflutna?

Uppfinn dig själv då och då

Och proppa in en jätte i en liten look

Och under skuggan av bågens marmor i parken

Hans ansikte har en inverkan på cardio

En kysss kontakt, hennes tårar var en ständig sång

Och när den flög lämnade den ett spår

Du kanske inte minns att vi var luft

Jag tänker inte på det längre, kom igen kom igen

Kommer du någonsin ihåg mig?

Och vilken fråga

Nu är det bättre att gå, hejdå (hej)

Du kanske inte kommer ihåg men tiden förändrar dig

Och du vet, du kommer inte att ändra det

Kanske kommer fjärilseffekten att påverkas

Jag har lärt mig att aldrig tänka på det

Tänd en cigarett till, men bara av tristess

Och du går ut och vet att det finns en kall bödel

Du vill inte ens titta på mig längre, du vill bara att jag ska dö

Det finns inga fler sagor och inte ens vem som var en gång i tiden

Alla har sina brister, jag samlar på dem

Men det är mina val som visar vem jag är

Låt oss flytta uppmärksamheten till gester från känsla, då

Att ta avstånd från det vi bär inom oss

Min stolthet tvingar mig att inte be om ursäkt

Ditt hårda huvud leder till att du blir inlåst

Men säg till om du inte vill, hur kommer det sig att du kan

Återuppta denna situation som redan har verkat för stängd under en tid

Kanske är det för att jag fortfarande och alltid tror på kärlek

Kanske beror det på att ett hjärta fortfarande slår inuti den här bröstkorgen

Jag har misstat dina för Gorgonens ögon

Förstenad här i timmar, utanför din ytterdörr

Du kanske inte minns att vi var luft

Jag tänker inte på det längre, du vet, kom igen

Kommer du någonsin ihåg mig?

Och vilka frågor

Nu är det bättre att gå, hejdå (farväl)

Du kanske inte kommer ihåg men tiden förändrar dig

Och du vet, du kommer inte att ändra det

Kanske kommer fjärilseffekten att påverkas

Jag har lärt mig att inte tänka på det

Dina läppar känner igen mig, rynkorna i mitt ansikte

Jag är en fåra, händerna är alltid desamma

Och vad är vi om inte summan av våra val

Subtraherade förlorade möjligheter

Livets matematik

Otursövningen

En slump som vi inte behövde

Bra jobbat, vänd dig om och gå

Tio steg, den som skjuter eller försvinner först vinner

Och allt jag inte vet om din berättelse

Radera även mina skämt från minnet

Jag letar efter en känsla som inte har

De ser ut som skissade sidor för att göra en rättvis kopia

Tjugo år under dessa lock

Jag är en viadukt för tårar

Jag skulle vilja stanna här och prata med dig om det

Sedan hamnade vi på ett tjusigt hotell för att lägga oss

Bättre att undvika, vi stänger här, utan slut