Ti chiamo quando arrivo - Moder, Hyst

Come sei finito a fissare il soffitto ammuffito?

La fortuna non mi bacia mai, non sono il suo tipo

Ah, mi chiedo come fate a fare buon viso

A 'sto gioco quando il gioco è già deciso

Hai il detersivo per i panni sporchi, ma dentro sei marcito

I nostri giorni persi tra i ricordi che ho lasciato in giro

Devo andare ad inseguire il mio destino

Amore non ti preoccupare, ti chiamo quando arrivo

Quanta merda ho digerito, il silenzio l’ho zittito

Arriverà la fine, la vita è come un libro

Uno sterminio, tutto 'sto dolore a cosa ti è servito?

Ad indurirmi il cuore, strapparmi via il sorriso

Che ne sanno delle notti a farsi male per restare calmo

E dopo bersi il mare per cicatrizzare un taglio

Che ne sanno, imparare ad incassare e farci il callo

Per Natale se non hai da fare, regalami un infarto

Tutto bene?

Mica tanto, groppi in gola di catarro

L’anima è uno sfondo bianco, il tempo ci sta ricamando

Ho solo l’odio, nient’altro, niente oro dentro al fango

E smetti di sperare, le cose non cambieranno

Non siamo cambiati affatto, capodanno dopo capodanno

A berci due cazzate e a masticare Valium

Pazzo

Io non so

Forse è colpa mia

Che se non bevo un po'

Scambio l’amore per avere

E il dolore per nostalgia

Ho perso tempo a fare passi falsi

Incasinarmi vomitare per svuotarmi

Perdermi nei drammi e poi suonarli

Ho perso tempo a cadere negli sbagli per rifarli

Tempo per rialzarmi e troppo tempo ad incolparmi

Poi le disco e i party, toccarti al rischio di scottarmi

È lo stesso disco, non ho voglia di sgolarmi, no

Si è fatto tardi, lo so, e gli altri?

Boh

Tu torna a casa in taxi, sto ad aspettarli un altro po'

Sempre che piangi, pierrot, versi d’acciaio, robot

Hai sudato tanto e hai avuto in cambio un paio di blow

Sai, ho il vuoto in pancia, guarda come sto

Prestami una via d’uscita poi te la ridò

Rimarrò in piedi finché la morte non mi suona il gong

A pizzicarmi le corde vocali a farne rock n' roll

Correrò più veloce di ogni vostro «no»

All’inferno ci sono stato, non l’ho letto da Rimbaud

Tu credi di capire?

Vieni che ti insegno ad impazzire

Tra rimedi e medicine, tieniti le aspettative

Notti grigie, da 'ste parti non si ride

Quelle voci continuano a bussarmi in testa, non aprire

Io non so

Forse è colpa mia

Che se non bevo un po'

Scambio l’amore per avere

E il dolore per nostalgia

Maio è in giro per il mondo, spero che stia bene

Nada e Gavo non li vedo spesso, di più non si riesce

Max ha perso notti intere appresso a certe streghe

I legami son lucchetti e i lucchetti sono catene

Più si cresce più si fatica a star da soli, figurarsi insieme

Più ci bevo sopra più mi torna sete

Ti ricordi alla parete di 'sto pub

C'è parecchio della nostra vita, quasi la metà

Prima della maturità odiavamo 'sta città

Ci chiedevamo sempre: «Stasera cazzo si fa?»

Poi suonare con i gruppi punk

E avessi continuato l’università

La vita prende sempre più di ciò che dà

I discorsi sempre quelli tipo «me ne andrei»

Stavamo sempre in venti in tavoli da sei

I Rage Against in Hit Parade

Quelle notti senza senso sbronzo perso son di certo le notti che rifarei

Con Sara, Gibbo, Bello e Taba, un litro in happy hour

Con ancora Mauro dietro al banco che spillava

Per uno che cadeva un altro si rialzava

Gara di boccali, si sboccava in strada

Ogni mia para mi abbandonava, dammi un’ora d’aria

L’alba ci portava via, adesso tutti a casa

Non avevamo niente, qualcosa ci si inventava

Non eravamo niente, qualcosa si diventava

Io non so

Forse è colpa mia

Che se non bevo un po'

Scambio l’amore per avere

E il dolore per nostalgia

Hur kom det sig att du stirrade i det mögliga taket?

Fortune kysser mig aldrig, jag är inte hennes typ

Åh, jag undrar hur du gör ett bra ansikte

I det här spelet när spelet redan har avgjorts

Du har tvättmedel för smutsiga kläder, men du är ruttet inuti

Våra dagar förlorade bland de minnen jag har lämnat liggande

Jag måste jaga mitt öde

Älskling, oroa dig inte, jag ringer dig när jag kommer

Hur mycket skit jag har smält, jag har tystat tystnaden

Slutet kommer, livet är som en bok

En utrotning, all denna smärta, vad behövde du den till?

För att härda mitt hjärta, slit bort mitt leende

Vad vet de om nätter där de blir skadade för att hålla sig lugna

Och efter att ha druckit havet för att läka ett skärsår

Vad vet de, lär sig att samla in och vänjer sig vid det

Till jul, om du inte är upptagen, ge mig en hjärtattack

Allt är bra?

Inte så mycket, klumpar i halsen från slem

Själen är en vit bakgrund, tiden broderar oss

Jag har bara hat, inget annat, inget guld i leran

Och sluta hoppas, saker och ting kommer inte att förändras

Vi har inte förändrats alls, nyår efter nyår

Att dricka skit och tugga valium

Galen

jag vet inte

Kanske är det mitt fel

Tänk om jag inte dricker lite

Jag byter kärlek mot att ha

Och nostalgins smärta

Jag slösade bort tid på att göra felsteg

Jag kräks upp för att tömma mig själv

Förlora mig själv i dramerna och spela dem sedan

Jag slösade bort tid på att göra misstag för att göra om dem

Dags att gå upp och för mycket tid att skylla mig själv

Sedan diskoteken och festerna, berör dig med risk att bränna mig

Det är samma skiva, jag känner inte för att skrika, nej

Det blev sent, jag vet, och de andra?

Jag vet inte

Du kommer hem med taxi, jag väntar på dem lite till

Alltid gråtande, pierrot, stålverser, robotar

Du svettades mycket och du fick ett par slag i utbyte

Du vet, jag har tomhet i magen, se hur jag mår

Låna mig en väg ut, så ger jag tillbaka den till dig

Jag kommer att stå kvar tills döden spelar min gonggong

Att nypa mina stämband för att göra dem rock n'roll

Jag kommer att springa snabbare än ditt "nej"

Jag har varit i helvetet, jag har inte läst den från Rimbaud

Tror du att du förstår?

Kom, jag ska lära dig att bli galen

Håll förväntningarna mellan botemedel och läkemedel

Gråa nätter, det finns inget att skratta här

De rösterna fortsätter att knacka i mitt huvud, öppna inte

jag vet inte

Kanske är det mitt fel

Tänk om jag inte dricker lite

Jag byter kärlek mot att ha

Och nostalgins smärta

Maio reser runt i världen, jag hoppas att han mår bra

Jag ser inte Nada och Gavo ofta, fler kan man inte få

Max har förlorat hela nätter med vissa häxor

Slipsarna är hänglås och hänglåsen är kedjor

Ju mer du växer, desto svårt att vara ensam, än mindre tillsammans

Ju mer jag dricker av det, desto mer törstig blir jag

Du kommer ihåg den här puben på väggen

Det finns mycket av vårt liv, nästan hälften

Innan gymnasiet hatade vi den här staden

Vi frågade oss alltid: "Ikväll ska det gå?"

Spela sedan med punkband

Och jag hade gått vidare till universitetet

Livet tar alltid mer än det ger

Talen är alltid av typen "jag skulle lämna"

Vi var alltid tjugo vid sexbord

I Rage Against in Hit Parade

Dessa meningslösa nätter berusade förlorade är verkligen de nätter jag skulle göra igen

Med Sara, Gibbo, Bello och Taba, en liter i happy hour

Med Mauro fortfarande bakom bänken

För en som ramlade reste en annan upp

Tävling av muggar, det hamnade på gatan

Alla mina para övergav mig, ge mig en timmes frisk luft

Dawn tog oss bort, nu är vi alla hemma

Vi hade ingenting, vi vi uppfann något

Vi var ingenting, vi blev något

jag vet inte

Kanske är det mitt fel

Tänk om jag inte dricker lite

Jag byter kärlek mot att ha

Och nostalgins smärta