Hiroshima - Anier, Dualy

No es nada fácil cuando veo que discuto con mi persona

Me grita, me suplica, mientras siento que se ahoga

Pide que me quede, que nunca la deje sola

¿Y qué hago cuando siente que tampoco se controla?

Tengo un dolor de barriga al que le llaman ansiedad

Reconozco que me miento para evitar la verdad

La coraza que alimento cuando ya no puedo más

Y las lágrimas que suelto cuando me pongo a cantar

Tengo que cuidarme un poco y no sé por dónde empezar

He dejado muchos vicios pero me cuesta enganchar

No quiero tener hijos, no los quiero ver llorar

Para mí criar alguien como yo, sería hacer algo mal

Paso de alimentar de alguien con lo que me duele

Ver sufrir a los que quiero es algo que me puede

Verme sufrir a mí misma, ya ni me sorprende

Si creo que todo va bien y a la mínima se me tuerce

Vuelvo a cometer ese delito;

De abrir los ojos ante el problema pero aguantar cerrando el pico

Ya casi nunca me pica el hocico

Pero entra a darme de hostias y me miras sabiendo lo que he escondido

Ni puta gracia, ya no siento la anestesia

En la farmacia no hay remedio pa' la amnesia

¿Quién me va a decir qué es lo que pasa, es lo que pesa?

Si yo sola cojo el beats y las cartas sobre la mesa

Tú reza, pa' que yo me calme, pa' que siga

Si alguien entiende lo que hablo;

loco le bendigan

Al que compra la entrada;

un besito en cada herida

Sumido a que todos sufrimos, ninguno se olvida

No quieras conocerme más mi vida

Cuando entras gratis al recinto siempre se complica la salida

Yo creo bombas como en Hiroshima

El problema es que cuando caen, siempre caen encima mía

Y sigo en ese bucle de creerme que no valgo

De entrar en una depresión de la que no me salgo

De escribir lo que siento, a ver si me sirve de algo

Y de tanta sensibilidad sentir que pierde el tacto

Joderme la piel desgraciando este lienzo

Con un pincel oscuro, puro, duro, intenso

Versátil fui, pero no sé si lo sigo siendo

Digo el precio de mi cuadro y no querrán ni verlo

No puedo venderlo, no querrán comprarlo

Te cuesta ver lo caro cuando no puedes pagarlo

Claro que me duele, mis modales cuando salto

Si me ha vuelto a pasar y ya sabía controlarlo

No me fío de mí, me tengo miedo

Aunque sé que nunca me arrepentiré de no ser un cordero

Yo solo soy fiel a to' lo que siento

Y si algún día me mato sé que al menos me lo haré queriendo

Nunca pagaré lo que me debo

Por eso cojo mi rencor y mi dolor y me he apañado un sueldo

Si a ti te aburre to' lo que te cuento

Imagínate a mí que tengo que convivir con ello dentro

Que tengo sacar lo que te cuento cuando canto

Que tengo que sentir lo que te canto cuando cuento

Tengo que pensar en el vacío cuando salto

Y tengo que saltar cuando siento que no me tengo

Mantenerme fuerte cuando sé que caigo

Pero caer mientras me levanto y lo suelto

Soltarme de lo que me agarro cuando ya no avanzo

Avanzar sin retroceder, olvidando el recuerdo

Que tengo sacar lo que te cuento cuando canto

Que tengo que sentir lo que te canto cuando cuento

Tengo que pensar en el vacío cuando salto

Y tengo que saltar cuando siento que no me tengo

Mantenerme fuerte cuando sé que caigo

Pero caer mientras me levanto y lo suelto

Soltarme de lo que me agarro cuando ya no avanzo

Avanzar sin retroceder, olvidando el recuerdo

Det är inte lätt när jag ser att jag bråkar med mig själv

Han skriker på mig, han ber mig, medan jag känner att han drunknar

Hon ber mig att stanna, att aldrig lämna henne ensam

Och vad gör jag när han känner att han inte har kontroll heller?

Jag har ont i magen som heter ångest

Jag erkänner att jag ljuger för mig själv för att undvika sanningen

Skalet som jag matar när jag inte kan längre

Och tårarna som jag fäller när jag börjar sjunga

Jag måste ta hand om mig själv lite och jag vet inte var jag ska börja

Jag har lämnat många laster men det är svårt för mig att fastna

Jag vill inte ha barn, jag vill inte se dem gråta

För mig att uppfostra någon som jag skulle vara att göra något fel

Steg att mata någon med det som gör mig ont

Att se dem jag älskar lida är något som kan

Att se mig själv lida, det förvånar mig inte ens längre

Om jag tycker att allt går bra och som minst går det snett

Jag begår det brottet igen;

Att få upp ögonen för problemet men hålla i genom att stänga näbben

Min näsa kliar nästan aldrig längre

Men han kommer in för att ge mig värdar och du tittar på mig och vet vad jag har gömt

Ingen jävla nåd, jag känner inte längre narkosen

På apoteket finns inget botemedel mot minnesförlust

Vem ska berätta för mig vad som händer, vad väger?

Om jag ensam tar takterna och korten på bordet

Du ber, så att jag lugnar mig, så att jag fortsätter

Om någon förstår vad jag pratar om;

galet välsigne dig

Till den som köper biljetten;

en liten kyss på varje sår

Nedsänkt i att vi alla lider glömmer ingen

Du vill inte lära känna mig längre mitt liv

När du går in gratis i lokalen är utgången alltid komplicerad

Jag skapar bomber som i Hiroshima

Problemet är att när de faller så faller de alltid ovanpå mig

Och jag är fortfarande i den där slingan av att tro att jag är värdelös

Att gå in i en depression som jag inte kommer ur

Att skriva vad jag känner, för att se om det hjälper mig

Och från så mycket känslighet att känna att man tappar kontakten

Fan min hud som skamler den här duken

Med en mörk, ren, hård, intensiv borste

Jag var mångsidig, men jag vet inte om jag fortfarande är det

Jag säger priset på min tavla och de vill inte ens se den

Jag kan inte sälja den, de vill inte köpa den

Det är svårt för dig att se hur dyrt när du inte har råd

Visst gör det ont, mitt sätt när jag hoppar

Om det har hänt mig igen och jag redan visste hur jag skulle kontrollera det

Jag litar inte på mig själv, är jag rädd

Fast jag vet att jag aldrig kommer att ångra att jag inte är ett lamm

Jag är bara trogen det jag känner

Och om jag en dag tar livet av mig vet jag att jag åtminstone kommer att göra det frivilligt

Jag kommer aldrig att betala vad jag är skyldig mig

Det är därför jag tar mitt agg och min smärta och jag har klarat av en lön

Om allt jag säger tråkar ut dig

Föreställ mig att jag måste leva med det inuti

Att jag måste få vad jag säger när jag sjunger

Att jag måste känna vad jag sjunger för dig när jag berättar

Jag måste tänka på tomrummet när jag hoppar

Och jag måste hoppa när jag känner att jag inte har mig själv

Var stark när jag vet att jag faller

Men faller när jag reser mig och tappar den

Släpp det jag håller fast vid när jag inte längre går framåt

Går framåt utan att gå tillbaka, glömmer minnet

Att jag måste få vad jag säger när jag sjunger

Att jag måste känna vad jag sjunger för dig när jag berättar

Jag måste tänka på tomrummet när jag hoppar

Och jag måste hoppa när jag känner att jag inte har mig själv

Var stark när jag vet att jag faller

Men faller när jag reser mig och tappar den

Släpp det jag håller fast vid när jag inte längre går framåt

Går framåt utan att gå tillbaka, glömmer minnet