The Ent and the Ent-Wife - Tolkien Ensemble

When Spring unfolds the beechen leaf, and sap is in the bough;

When light is on the wild-wood stream, and wind is on the brow;

When stride is long, and breath is deep, and keen the mountain-air,

Come back to me!

Come back to me, and say my land is fair!

When Spring is come to garth and field, and corn is in the blade;

When blossom like a shining snow is on the orchard laid;

When shower and Sun upon the Earth with fragrance fill the air,

I’ll linger here, and will not come, because my land is fair.

When Summer lies upon the world, and in a noon of gold

Beneath the roof of sleeping leaves the dreams of trees unfold;

When woodland halls are green and cool, and wind is in the West,

Come back to me!

Come back to me, and say my land is best!

When Summer warms the hanging fruit and burns the berry brown;

When straw is gold, and ear is white, and harvest comes to town;

When honey spills, and apple swells, though wind be in the West,

I’ll linger here beneath the Sun, because my land is best!

When Winter comes, the winter wild that hill and wood shall slay;

When trees shall fall and starless night devour the sunless day;

When wind is in the deadly East, then in the bitter rain

I’ll look for thee, and call to thee;

I’ll come to thee again!

When Winter comes, and singing ends;

when darkness falls at last;

When broken is the barren bough, and light and labour past;

I’ll look for thee, and wait for thee, until we meet again:

Together we will tkae the road beneath the bitter rain!

Together we will take the road that leads into the West,

And far away will find a land where both our hearts may rest.

När våren viker ut bokbladet och det finns saft i grenen;

När ljuset är på vildvedsströmmen och vinden är på pannan;

När steget är långt och andan djupt och angelägen om bergsluften,

Kom tillbaka till mig!

Kom tillbaka till mig och säg att mitt land är rättvist!

När våren kommer till trädgård och åker, och majs i klingan;

När det blommar som en glänsande snö ligger på trädgården anlagd;

När dusch och sol på jorden med doft fyller luften,

Jag stannar kvar här och kommer inte, för mitt land är rättvist.

När sommaren ligger över världen, och i en middag av guld

Under taket av sovlöv utspelar sig drömmarna om träd;

När skogshallar är gröna och svala och det blåser i väst,

Kom tillbaka till mig!

Kom tillbaka till mig och säg att mitt land är bäst!

När sommaren värmer den hängande frukten och bränner bäret brunt;

När halm är guld och öron vit och skörden kommer till stan;

När honung rinner ut och äpplen sväller, även om det blåser i väst,

Jag kommer att dröja här under solen, för mitt land är bäst!

När vintern kommer, vintern vild som kulle och skog ska dräpa;

När träd faller och stjärnlös natt slukar den sollösa dagen;

När det blåser i dödliga öster, då i bitterregnet

Jag ska leta efter dig och ropa till dig;

Jag kommer till dig igen!

När vintern kommer, och sången slutar;

när mörkret äntligen faller på;

När den är bruten är den karga grenen, och ljus och arbete förbi;

Jag ska leta efter dig och vänta på dig tills vi ses igen:

Tillsammans kommer vi att ta vägen under det bittra regnet!

Tillsammans tar vi vägen som leder in i väst,

Och långt borta hittar vi ett land där våra båda hjärtan kan vila.