Connecticut - The Impossibles

From the subject to the predicate

you let me know

you’re leaving connecticut

first flight tomorrow.

I’ve been seperated from you

lost track of time we’ve lost it’s true

dearly departed from you

now to be split in two

What more can I say?

I dont have the words to make you stay

my sentences falter, break, and fade

From the ticket desk to the baggage check

you felt so cold, last kisses for proper etiquette

before you let me go What more can I say?

I don’t have the words to make you stay

my sentences falter, break and fade

What could I say, what could i do when it’s all been up to you

how can I take what you put me through

when it’s all been up to you…

what could i say, what could i do when it’s all been up to you

how can I take what you put me through

when it’s all been up to you…

From the subject to the predicate

you let me know

you’re leaving connecticut

you won’t let me follow.

Från ämnet till predikatet

du låter mig veta

du lämnar Connecticut

första flyget imorgon.

Jag har blivit separerad från dig

tappat koll på tiden vi har tappat det är sant

har avvikit från dig

ska nu delas i två

Vad mer kan jag säga?

Jag har inte orden för att få dig att stanna

mina meningar vacklar, går sönder och bleknar

Från biljettdisken till bagagechecken

du kände dig så kall, sista kyssar för korrekt etikett

innan du låter mig gå Vad mer kan jag säga?

Jag har inte orden för att få dig att stanna

mina meningar vacklar, går sönder och bleknar

Vad kan jag säga, vad kan jag göra när allt har varit upp till dig

hur kan jag ta det som du sätter mig igenom

när allt har varit upp till dig...

vad kan jag säga, vad kan jag göra när allt har varit upp till dig

hur kan jag ta det som du sätter mig igenom

när allt har varit upp till dig...

Från ämnet till predikatet

du låter mig veta

du lämnar Connecticut

du låter mig inte följa.