In the End - Ryan O'Reilly

The 242 clipped the curb and crashed

Into the back of a car down by the

Hackney Baths

As the sirens wailed I thought of you

The one love I could not rescue

You were far away and I was lost

We paid the price but at what cost

When you have no time, but have to wait

The things you love, you learn to hate

I found you smoking alone on your balcony

You turned your two sad eyes to me

You shivered in your party dress

Your blonde hair all a tangled mess

You’re going to hate me

You’re going to hate me

It’s a fate we won’t escape

I’ll break something you can’t mend

You’re going to hate me in the end

In a borrowed car along a restless sea

I drove from Northern Germany

Along the Swedish roads and endless pines

The threat of snow and expensive wines

I pulled into Oslo late

They’d closed off Karl Johan’s Gate

You should turn around explained a man

In a language I don’t understand

You’re going to hate me

You’re going to hate me

It’s a fate we won’t escape

I’ll break something you can’t mend

You’re going to hate me in the end

You’re going to hate me

You’re going to hate me

What’s lost is lost, you can’t defend

Or change the course of a river’s bend

You’re going to hate me in the end

Dressed in black behind a setting sun

We couldn’t walk but you had to run

Past the writers sleeping in their graves

And the lost souls no one tried to save

You studied all of my promises

Torn at the seams, sealed with a kiss

In a letter no one could ever send

You’re going to hate me in the end

You’re going to hate me

You’re going to hate me

It’s a fate we won’t escape

I’ll break something you can’t mend

You’re gonna hate me in the end

242:an klippte av trottoarkanten och kraschade

På baksidan av en bil nere vid

Hackney Baths

När sirenerna vrålade, tänkte jag på dig

Den enda kärleken kunde jag inte rädda

Du var långt borta och jag var vilse

Vi betalade priset men till vilken kostnad

När du inte har tid utan måste vänta

Det du älskar lär du dig att hata

Jag hittade dig röka ensam på din balkong

Du vände dina två ledsna ögon mot mig

Du huttrade i din festklänning

Ditt blonda hår är en trasslig röra

Du kommer att hata mig

Du kommer att hata mig

Det är ett öde vi inte kommer undan

Jag slår sönder något du inte kan laga

Du kommer att hata mig till slut

I en lånad bil längs ett rastlöst hav

Jag körde från norra Tyskland

Längs de svenska vägarna och oändliga tallar

Hotet om snö och dyra viner

Jag drog in till Oslo sent

De hade stängt av Karl Johans port

Du borde vända dig om förklarade en man

På ett språk jag inte förstår

Du kommer att hata mig

Du kommer att hata mig

Det är ett öde vi inte kommer undan

Jag slår sönder något du inte kan laga

Du kommer att hata mig till slut

Du kommer att hata mig

Du kommer att hata mig

Det som är förlorat är förlorat, du kan inte försvara

Eller ändra kursen för en flods kurva

Du kommer att hata mig till slut

Klädd i svart bakom en nedgående sol

Vi kunde inte gå men du var tvungen att springa

Förbi författarna som sover i sina gravar

Och de förlorade själarna som ingen försökte rädda

Du studerade alla mina löften

Sliten i sömmarna, förseglad med en kyss

I ett brev som ingen en gång skulle kunna skicka

Du kommer att hata mig till slut

Du kommer att hata mig

Du kommer att hata mig

Det är ett öde vi inte kommer undan

Jag slår sönder något du inte kan laga

Du kommer att hata mig i slutet