Zvani - Nora Bumbiere, Viktors Lapčenoks, Раймонд Паулс

Kopš tā brīža tik dīvaini zvani

Skan ar dziesmu, ar klusumu

Un it kā biedē

Kā aicina mani un kā ūdeņi mozdamies

Melna nakts glūn pie loga kā piķis

Vēja velni sniegs, lēkājot nolauž zaru

Un rāda kā striķi

Arī velns varbūt pakārties prot

Arī velns varbūt pakārties prot

Bet es dzirdu tos zvanus, tos zvanus

Dimd no zemes un debesīm

Skan pa miesu un dvēseli manu

Kā skan sprēgonī iekurta guns

Un es klausos tais dīvainos zvanos

Un nav bail pat no veļu nakts

Jo es zinu, ka pamošanos vairs

Neviens to man nevarēs zagt

Pat ja tu tagad lūgtu, lai dotu

Tavus zvanus tev atpakaļ

Es nekad tos vairs neatdotu

Ja tu vari, tad jaunus kar

Man šie zvani skanēs līdz beigām

Varbūt arī pēc beigām un dunēs mūžībā

Svinīgā steigā tā kā mīlot dvēsele dun

Sedan dess har så många konstiga samtal

Det låter med en sång, med tystnad

Och det är lite läskigt

Som den kallar mig och som vattnet rör sig

Den svarta natten klamrar sig fast vid fönstret som beck

Vinddjävulen bryter en gren medan han hoppar

Och det syns som ett snöre

Till och med djävulen kan hänga sig själv

Till och med djävulen kan hänga sig själv

Men jag hör de där klockorna, de där klockorna

Dimmigt från jorden och himlen

Ljud genom min kropp och själ

När pistolen tänds i en detonator låter

Och jag lyssnar på de där konstiga samtalen

Och inte ens rädd för tvättnatten

För jag vet att jag inte kommer vakna mer

Ingen kan stjäla den från mig

Även om du nu ber om att få ge

Ring tillbaka dina samtal

Jag skulle aldrig lämna tillbaka dem igen

Om du kan, då nytt krig

Jag kommer att ringa dessa klockor till slutet

Kanske även efter slutet och i evigheten

I högtidlig brådska, som i kärlek, nynnar själen