Manai Dzimtenei - Nora Bumbiere, Viktors Lapčenoks, Раймонд Паулс

Es redzu — nāk vīri pelēkos vadmalas svārkos

Ir 1873. gads, dimd Rīga

Un pirmie dziedāšanas svētki ir sākušies

Man stāstīja Daugaviņ', kā liktenis vīdamās

Dziesma savus svētkus svin ar bāliņu celdamās

Tā dziedāja bāleliņš pret likteni stāvēdams

Viņa dziesmā gadu simts kā mūžiņis krāsojās

Vēl nāks piektais gads, asins lietus līs

Un visaugstākās priedes nolauzīs

Iesim strēlniekos, dziesma vētru sēs

Mūžam gaismas pils kalnā gavilēs

Lai balstiņis vīdamās pār novadu aizvijās

Dziesma savus svētkus svin ar bāliņu celdamās

Tā dziedāja bāleliņš, ar Daugavu nemirstīgs

Viņa dziesmā gadu simts kā mūžiņis krāsojās

Cauri sirdīm mums lauztās priedes augs

Jaunā gaitā mūs jauni rīti sauks

Tālāk mūžībā dziedot iesim mēs

Mūžam gaismas pils kalnā gavilēs

Jag ser män i grå manchesterkjolar komma

Det är 1873, i Riga

Och den första sångfestivalen har börjat

Daugaviņ berättade för mig, som om ödet väntade

Låten firar sin högtid med en bal

Så sjöng den vita mannen som stod mot ödet

I hans sång färgades hundra år som en evighet

Det femte året kommer fortfarande, blodregnet kommer att falla

Och de högsta tallarna kommer att gå sönder

Låt oss gå till bågskyttarna, sången kommer att så en storm

Ljusborgen på kullen kommer att jubla för alltid

Låt stödet slingra sig över länet

Låten firar sin högtid med en bal

Så sjöng den vita svanen, odödlig med Daugava

I hans sång färgades hundra år som en evighet

Genom våra hjärtan kommer den trasiga tallen att växa

I den nya kursen kommer nya morgnar att kalla oss

Vi kommer att fortsätta sjunga in i evigheten

Ljusborgen på kullen kommer att jubla för alltid