Kleine Welt - muff potter.

Um 13 Uhr 20 aufgewacht, weiß nicht mehr viel von letzter Nacht.

Irgendwo ging was zu Bruch, ich glaub ich habe mich blamiert.

Und zu Haus ist dann der Toaster explodiert…

Kein Klopapier und ich muss kacken.

Nur ein Brief von den Bullen, sie sitzen mir im Nacken.

Meine kleinen vier Wände sind brüchig, Telefon ist abgestellt,

ich habe keinen Plan, erst recht kein Geld…

Auf der Suche nach was anderm komm ich nicht so recht voran.

Gefangen in Kleinigkeiten in einem Kampf gegen die Zeit.

Und dabei macht sich für die Jahrtausendwende bereit…

(Ist es wirklich schon so weit…)

Ich weiß nicht wohin die Reise geht, ich weiß auch nicht wie das weitergeht…

Und ich glaub nicht mehr an irgendwas.

Ich weiß garnichts mehr.

Nur ab und zu noch Hass.

Das letzte Gefühl ist der Hass.

Und was ist das…

(Ist es wirklich schon so weit?)

(Es ist wirklich schon so weit.)

Vaknade 13.20, minns inte så mycket av gårdagen.

Något gick sönder någonstans, jag tror att jag gjorde mig till dum.

Och sen hemma exploderade brödrosten...

Inget toalettpapper och jag måste bajsa.

Bara ett brev från polisen, de andas mig i nacken.

Mina fyra små väggar är spröda, telefonen är avstängd,

Jag har ingen plan, absolut inga pengar...

När jag letar efter något annat kommer jag inte riktigt framåt.

Fångad i småsaker i en kamp mot tiden.

Och förberedelser inför millennieskiftet...

(Är det verkligen så långt redan...)

Jag vet inte vart resan tar vägen, jag vet inte heller hur den kommer att fortsätta...

Och jag tror inte på någonting längre.

Jag vet ingenting.

Hatar bara då och då.

Den sista känslan är hat.

Och vad är det…

(Är det verkligen så långt?)

(Det är verkligen redan den tiden.)