Born blöd - muff potter.

Auf die Mauern meines Bunkers

Grinst die Sonne fies und grau

Frau Holle fällt aus all ihren Wolken

Weil der Schornstein raucht und raucht

Er raucht und raucht und raucht und raucht

Und kotzt sich mal so richtig aus

Und mit Verlaub ich glaub ich mach das auch

All die großen Kinder streiten

Über Sinn und Zweck der Nacht

Mit Stadtführungen durch Nassau

Haben sie schon den Tag verbracht

Sie kommen gut klar, sie kommen gut klar

Sie kommen gut klar, ach ja, ach ja

Es wird schon alles bleiben wie’s nie war

«Inmitten des Chaos träumt er von Kargheit, von Reinheit, von den wirbelnden

Welten dunkler Sterne, jenseits dieser beengten kleinen Welt, wo Entfernungen

in Lichtjahren gemessen und Galaxien zu nichts werden»

Wütende Motoren im Rückwärtsgang

Was haben wir alles nicht getan?

Sämtliche Traumschiffe versenkt

Fachmännisch wird die Angst ertränkt

Und klar geht’s weiter bis zum Schluss

Man weiß, was man tun und lassen muss

Und dann die Fragen nach dem Sinn:

Wo kommen wir her?

Wo können wir hin?

Was wär' die Dunkelheit ohne Licht?

Was wär' mein Spiegelbild ohne mich?

Ist das was gerade in mir wächst

Ein echtes Gefühl oder nur ein Reflex?

Ist das hier was man Leben nennt?

(Wann stürzt das alles endlich ein?)

Oder nur die Gegend, die man kennt?

(Wann kann ich aufhören so zu schreien?)

Wann stürzt das alles endlich ein?

Wann stürzt das alles endlich ein?

Wann stürzt das alles endlich ein?

På väggarna i min bunker

Solen flinar otäckt och grått

Frau Holle faller från alla sina moln

För skorstenen ryker och ryker

Han röker och röker och röker och röker

Och kräks verkligen

Och med all respekt så tror jag att jag kommer göra det också

Alla stora barn slåss

Om nattens mening och syfte

Med stadsrundturer genom Nassau

Har du redan tillbringat dagen?

De kommer bra överens, de kommer bra överens

De kommer bra överens, oh yeah, oh yeah

Allt kommer att förbli som det aldrig varit

"Mitt i kaoset drömmer han om gleshet, om renhet, om snurrandet

Världar av mörka stjärnor, bortom denna trånga lilla värld, där avstånd

mätt i ljusår och galaxer blir ingenting»

Arga motorer baklänges

Vad har vi inte gjort?

Alla drömskepp sjönk

Rädsla dränks på ett sakkunnigt sätt

Och självklart fortsätter det till slutet

Du vet vad du ska göra och vad du inte ska göra

Och så frågorna om innebörden:

Var kommer vi ifrån?

vart kan vi gå

Vad vore mörkret utan ljus?

Vad vore min reflektion utan mig?

Är det som växer inom mig just nu

En riktig känsla eller bara en reflex?

Är detta vad du kallar livet?

(När kommer allt att komma ner?)

Eller bara området du känner till?

(när kan jag sluta skrika så?)

När ska allt detta falla?

När ska allt detta falla?

När ska allt detta falla?