Breathe - 'In The Heights' Original Broadway Company, Mandy Gonzalez

This is my street

I smile at the faces

I’ve known all my life

They regard me with pride

And everyone’s sweet

They say, «You're going places!'

So how can I say that while I was away

I had so much to hide!

«Hey guys, it’s me!

The biggest disappointment you know.»

The kid couldn’t hack it

She’s back and she’s walkin' real slow

Welcome home

Just breathe…

Just breathe—

As the radio plays old forgotten boleros

I think of the days when this city was mine

I remember the praise

«Ay, te adoro, te quiero,»

The neighborhood waved, and

Said, «Nina, be brave and

You’re gonna be fine!»

And maybe it’s me

But it all seems like lifetimes ago

So what do I say to these faces that I used to know?

«Hey, I’m home?»

(Mira Nina)

Hey…

(No me preocupo por ella)

They’re not worried about me

(Mira, allí esta nuestra estrella!)

They are all counting on me to succeed

(Ella sí da la talla!)

I am the one who made it out!

The one who always made the grade

But maybe I should have just stayed home…

When I was a child I stayed wide awake

Climbed to the highest place

On every fire escape

Restless to climb

I got every scholarship

Saved every dollar

The first to go to college

How do I tell them why

I’m coming back home?

With my eyes on the horizon

Just me and the GWB, asking, «Gee Nina, what’ll you be?»

Straighten the spine

Smile for the neighbors

Everything’s fine

Everything’s cool

The standard reply:

«Lots of tests, lots of papers.»

Smile, wave goodbye

And pray to the sky, oh, god…

And what will my parents say?

Can I go in there and say

«I know that I’m letting you down…»

(Mira Nina)

Just breathe…

Det här är min gata

Jag ler mot ansiktena

Jag har vetat hela mitt liv

De betraktar mig med stolthet

Och alla är söta

De säger: "Du ska till platser!"

Så hur kan jag säga det när jag var borta

Jag hade så mycket att dölja!

"Hej killar, det är jag!

Den största besvikelsen du vet.»

Barnet kunde inte hacka det

Hon är tillbaka och hon går riktigt långsamt

Välkommen hem

Andas bara…

Andas bara-

När radion spelar gamla bortglömda bolero

Jag tänker på dagarna när den här staden var min

Jag minns berömmet

«Ja, te adoro, te quiero»

Kvarteret vinkade, och

Sa: "Nina, var modig och

Du kommer att klara dig!»

Och kanske är det jag

Men allt verkar som för liv sedan

Så vad säger jag till de här ansiktena som jag brukade känna?

"Hej, jag är hemma?"

(Mira Nina)

Hallå…

(No me preocupo por ella)

De är inte oroliga för mig

(Mira, allí esta nuestra estrella!)

De räknar alla med att jag ska lyckas

(Ella sí da la talla!)

Jag är den som kom ut!

Den som alltid gjorde betyget

Men jag kanske bara borde ha stannat hemma...

När jag var barn höll jag mig klarvaken

Klättrade till den högsta platsen

På varje brandtrappa

Rastlös att klättra

Jag fick alla stipendier

Sparade varje dollar

Den första att gå på college

Hur berättar jag för dem varför

Kommer jag hem igen?

Med ögonen i horisonten

Bara jag och GWB, som frågar, "Jösses Nina, vad ska du bli?"

Räta ut ryggraden

Le åt grannarna

Allt är bra

Allt är coolt

Standardsvaret:

"Många tester, massor av papper."

Le, vinka adjö

Och be till himlen, åh, gud...

Och vad kommer mina föräldrar att säga?

Kan jag gå in dit och säga

"Jag vet att jag sviker dig..."

(Mira Nina)

Andas bara…