Ehkä pian - Kolmas Nainen

Koska alkaa kasvaa torahampaat

Silmät alkaneet on punertaa

Koska menee puhe, tulee pelkkää murinaa

Suupielet jo sentään vaahtoaa

Koska sammuu valo taivaalta

Ja saan vailla ajatusta harhailla

Koska räjähtävät hajut, herkistyypi kuuloluu

Vietti vie ja kiinnosta ei muu

Koska jätän muodon ihmisen

Vapauden saan ja saan kauhut eläimen

Virtsallani reviiriä merkitsen

Kimppuun käyn ja raatelen

Ehkä pian, ehkä pian

Meren syliin taidan sukeltaa

Pinnan alle parveen jonka suojan tarjoaa

Parvi päämääristä puolestani päättää saa

Syvemmälle, kohti matalinta kohinaa

Jospa käynkin kiveks' joka pohjan tavoittaa

Löytää sijan jonka pitää saa

Koska jätän muodon ihmisen

Luovun siitä mitä koskaan oppinut ees en

Koska tunnen paineen ehdottoman syvyyden, koska enää muuta mahda en

Ehkä pian, ehkä pian

När hundtänder börjar växa

Ögonen har börjat bli röda

För det pratas, det är bara grymtande

Du skummar redan om munnen

För ljuset från himlen slocknar

Och jag kan vandra utan tanken

Eftersom den explosiva lukten, gör trumhinnan sensibiliserad

Vietti tar och intresse är inget annat

För jag lämnar en persons form

Jag får frihet och jag får ett fruktansvärt djur

Jag markerar territoriet med min urin

Jag attackerar och brutaliserar

Kanske snart, kanske snart

Jag tror att jag ska dyka i havet

Under ytan, loftet som ger skydd

Parvi kan bestämma målen åt mig

Djupare, mot lägsta ljud

Även om jag blir en sten kommer jag att nå botten

Hitta platsen du måste få

För jag lämnar en persons form

Jag ger upp det jag aldrig har lärt mig förut

För att jag känner det absoluta djupet av pressen, för att jag inte kan göra något annat

Kanske snart, kanske snart