Utpavana - Kartikeya

A last glance bursts into scarlet flames

A void of ash is all we possess

Time has come to pay for your sins

Bury hope, may Utpavana begin

As skies turn black and eyes turn white

Thousands scars on our faces crack wide open

Innocent children — vices of the earth

Seeds of enlightenment fall to grow

Under the eyes of lying bastards

We laughed at life, yet saw many dreams

Of war and pain, of hunger and slaughter

We dug our graves and now will rest in peace

Born again, blinded by pain,

Jackals run to the light over heads of their kin

Meaningless rapture in a moment of agony

Let the circle spin, may Utpavana begin!

You are the plague

You are salvation

You are the venom

You shall be no more!

As a child you raise your hands

To the everlasting sky

To the heavens, which once were penetrated

In order to feed your desires

Hark!

Thou shall be erased,

For the great Utpavana has begun!

En sista blick slår ut i röda lågor

Ett tomrum av aska är allt vi har

Det är dags att betala för dina synder

Begrav hoppet, må Utpavana börja

När himlen blir svart och ögonen blir vita

Tusentals ärr i ansiktena spricker vidöppna

Oskyldiga barn — jordens laster

Upplysningens frön faller för att växa

Under ögonen på liggande jäklar

Vi skrattade åt livet men såg många drömmar

Av krig och smärta, av hunger och slakt

Vi grävde våra gravar och nu ska vi vila i frid

Född på nytt, förblindad av smärta,

Sjakaler springer till ljuset över huvudet på sina anhöriga

Meningslös hänryckning i ett ögonblick av ångest

Låt cirkeln snurra, må Utpavana börja!

Du är pesten

Du är frälsning

Du är giftet

Du ska inte vara mer!

Som barn räcker du upp handen

Till den eviga himlen

Till himlen, som en gång trängdes in

För att mata dina önskemål

Hark!

Du ska raderas,

För det stora Utpavana har börjat!