El embrujo de mi tierra - Jairo, Peteco Carabajal

Te voy a contar si quieres

como es la vida en mi pago

la pucha que es un halago

contarte con alegría

perdón por mi fantasía,

pero no hay otro Santiago.

El cielo tiene ventanas

por donde el sol nos despierta,

dejamos la puerta abierta

por la amistad mañanera,

y un ritmo de chacarera

te pone el alma de fiesta.

Se cuelgan de los tunales

vivos rayitos de luna,

como amasando la tuna

pa' convertirla en arrope,

y un viento pasa al galope

cuando la noche madura.

Haz de llevar para siempre

prendida como una estrella,

el embrujo de esta tierra,

como una de sus virtudes.

Serán las noches azules

con patios de chacarera.

Sonrisa de miel que endulza

tu rostro de arena y barro,

es el viejo Misky Mayu,

sonrisa de mis abuelos,

saber y espejo del suelo

de este pago milenario.

La guardia salamanquera

se hace escuchar en la siesta

como si fuera la orquesta

de nuestros antepasados,

que al irse fueron dejando

la afinación de mi tierra.

Jag säger till om du vill

hur är livet i min lön

pucha som är ett smicker

berätta med glädje

förlåt för min fantasi

men det finns inget annat Santiago.

himlen har fönster

där solen väcker oss,

vi lämnade dörren öppen

för morgonens vänskap,

och en chacarera-rytm

det gör din festsjäl.

De hänger från tunnlarna

ljusa månstrålar,

som att knåda tonfisken

att förvandla det till trop,

och en vind passerar i galopp

när natten mognar

göra bär för alltid

tänd som en stjärna

besvärjelsen av detta land,

som en av dess dygder.

kommer att bli de blå nätterna

med chacarera uteplatser.

Honungsleende som sötar

ditt ansikte av sand och lera,

är den gamla Misky Mayu,

mina morföräldrars leende,

vet och golvspegel

av denna tusenåriga betalning.

Geckovakten

gör sig hörd i siesta

som om det vore orkestern

Av våra förfäder,

att när de gick därifrån gick de

stämningen av mitt land.