Señorita Josefina - Jairo

señorita josefina

he venido a presentarme

soy vecino, vivo arriba

y estoy loco por hablarle

no quisiera que creyera que

yo soy un delirante

buscavida, prototipo

de atorrante

le he traido de regalo

una caja de bombones

inocentes golocinas

con forma de corazones,

pense en traerle grabiolos,

pero era muy atrevido

los bombones son franceses

y muy finos

mi padre fue un almirante

de la marina europea

dirigia los barquito

sumergidos en la bañera,

mi madre jugaba al bich

en ambiente distinguidos

con los naimpes inmanados

en el ruedo… del vestido

señorita josefina,

en mi noches solitarias

sus pasos hacen estragos

la imnagino caminando…

sin llegar a ningun lado

soy proclibe a la belleza

al placer y las fragancias

en mi casas me llamaba

el Marquez de la elegancia

una vez a la semana

me pongo traje y corbata

y soy un dandi por el rio de la plata…

la ciudad vista de arriba

es el dibujo de un ciego

hormigitas solitarias

persiguiendo un caramelo

no aguantaria otra noche

asomado a la ventad

sintiendo pasar la nada

le propongo que sumemos

nuestras mutuas soledades

un contrato dividido entre

dos partes iguales

usted pone la boquita

y yo pongo los bombones

despues ponemos huevitos

con formas de corazones

señorita josefina,

en mi noches solitarias

sus pasos hacen estragos

la imnagino caminando…

sin llegar a ningun lado

fröken josephine

Jag har kommit för att presentera mig

Jag är granne, jag bor på övervåningen

och jag är galen att prata med honom

Jag vill inte att du ska tro det

Jag är en vanföreställning

hustler prototyp

av att plåga

Jag har tagit med dig som en gåva

en låda choklad

oskyldiga godisar

formad som hjärtan,

Jag tänkte ge dig grabiolos,

men han var väldigt vågad

chokladen är franska

och väldigt bra

min far var amiral

av den europeiska flottan

han styrde de små båtarna

nedsänkt i badkaret,

min mamma spelade bich

i distingerad atmosfär

med de immanerade korten

i fållen... på klänningen

fröken Josephine,

i mina ensamma nätter

hans fotspår skapar förödelse

Jag föreställer mig att hon går...

utan att komma någonstans

Jag är benägen till skönhet

till njutning och dofter

i mina hus kallade han mig

elegansens Marquez

en gång i veckan

Jag bär kostym och slips

och jag är en dandy vid silverfloden...

staden sedd från ovan

är teckningen av en blind man

ensamma små myror

jagar en godis

Jag skulle inte hålla ut en natt till

lutar sig ut genom fönstret

känner att ingenting går

Jag föreslår att vi lägger till

våra ömsesidiga ensamheter

ett kontrakt delat mellan

två lika delar

du sätter den lilla munnen

och jag lade chokladen

sen lägger vi ägg

med former av hjärtan

fröken Josephine,

i mina ensamma nätter

hans fotspår skapar förödelse

Jag föreställer mig att hon går...

utan att komma någonstans