Ugress - Halvdan Sivertsen

Far går rundt og luke og han sprøyte og han slår

Så plena ligg der grønn og fin og dufte sol og vår

Ingenting forstyrre lenger hagens harmoni

Før han ser no gult han trudd va borte og forbi

Det står ei Løvetann og lyse i det grønne

Ho sku’ke stått der, hør kor hage-eier' n stønne

Ei Løvetann blir snart til mange Løvetenner

Hold ho i handa og d’e livet sjøl du kjenner

Fortauet langs huset mitt har asfaltdekke på

Hardt og flatt og fint når æ har tenkt mæ ut å gå

Men iblant så sprekk det opp, et lite liv si: hei

Gjennom asfalt gjennom stein, der bane ho sæ vei

Det står ei Løvetann og lyse utførr gjerdet

Ho sku’ke stått der, men ho kunn ikke la være

Ei Løvetann blir snart til mange Løvetenner

Hold ho i handa og d’e livet sjøl du kjenner

Ugress e et folk som lukes bort og valses ned

I Vårherres hage, her kor Paradiset e

Det står ei Løvetann og lyse utførr gjerdet

Takk at ho står der at ho ikke kunn la være

Hold ho i handa og d’e livet sjøl du kjenner

Ei Løvetann blir snart til tusen Løvetenner

Far går runt och renar ogräs och han sprejar och han slår

Så gräsmattan ligger där grön och fin och väldoftande av sol och vår

Inget stör harmonin i trädgården längre

Innan han ser gult trodde han att han var borta och över

Det finns en maskros och ljus i det gröna

Ho sku'ke stod där, hör trädgårdsägarens stön

En maskros förvandlas snart till många maskrosor

Håll henne i din hand och det är livet som du känner det

Trottoaren bredvid mitt hus har en asfaltsyta på

Hårt och platt och skönt när jag vill gå ut

Men ibland spricker det upp, ett litet liv säger: hej

Genom asfalt genom sten, där bane ho sæ vei

Det finns en maskros och ljus som täcker staketet

Hon såg ut som om hon stod där, men hon kunde inte låta bli

En maskros förvandlas snart till många maskrosor

Håll henne i din hand och det är livet som du känner det

Ogräs är ett folk som såras bort och rullas ner

I Vårherres trädgård, här kor Paradiset e

Det finns en maskros och ljus som täcker staketet

Tack för att hon står där att hon inte kunde låta bli

Håll henne i din hand och det är livet som du känner det

En maskros blir snart tusen maskrosor