Lovise Lind - Halvdan Sivertsen

Du ser ho stå ved Svolvær havn, førr evig vendt mot hav

Æ fant ho rissa inn i stein, på ei gammel grav

Og æ hilse dæ Lovise Lind og dine glemte år

Du ligg aleina

Blandt vindskeive steina

Men du sto brud en vår

Du ligg aleina

Blandt vindskeive steina

Men du sto brud en vår

Johannes og Lovise Lind, en skipper og hans fru

Du hviska ja først blygt så hett, og lykkelig va du

Og da havet tok han va det mere enn du kunn forstå

Du gikk og venta

Mens dine små jenta

Lært`minstemann å gå

Du gikk og venta

Mens dine små jenta

Lært`minstemann å gå

På kirkegården ved kysten

Finns det ikke mange menn

Og savnet søng i gresset

Og minnan går igjen

Og støtta di Lovise Lind, ho står som steina flest

Som om de lytta eller ser, utover mot vest

Der en sønn, en far, en bror eller en elsker gikk i hav

Og æ går langs benkan

Ser ungan og enkan

Og sorgan grav ved grav

Æ går langs benkan

Ser ungan og enkan

Og sorgan grav ved grav

Og savnet søng i gresset

Og minnan går igjen

På kirkegården ved kysten

Finns det ikke mange menn

Du ser henne stå vid Svolværs hamn, för alltid vänd mot havet

Han hittade den huggen i sten, på en gammal grav

Och jag hälsar dæ Lovise Lind och dina bortglömda år

Du är ensam

Bland de vindpinade stenarna

Men du stod brud en vår

Du är ensam

Bland de vindpinade stenarna

Men du stod brud en vår

Johannes och Lovise Lind, skeppare och hans fru

Du viskade ja först blygt så varmt, och glad var du

Och när havet tog honom var det mer än man kunde förstå

Du gick och väntade

Medan din lilla flicka

Lärde sig att gå

Du gick och väntade

Medan din lilla flicka

Lärde sig att gå

På kyrkogården vid kusten

Det finns inte många män

Och missade att sjunga i gräset

Och minnet går igen

Och stötta Lovise Lind, hon står som de flesta stenar

Som om de lyssnade eller tittade, ut västerut

Där en son, en far, en bror eller en älskare gick till sjöss

Och jag går längs bänken

Ser ung ut och är änka

Och sorgan grav för grav

Æ går längs bänken

Ser ung ut och är änka

Och sorgan grav för grav

Och missade att sjunga i gräset

Och minnet går igen

På kyrkogården vid kusten

Det finns inte många män