Tränen? - Vielleicht - Gitte Haenning

Ich hab beinah 30 Jahre gebraucht

um zu sein, wie ich eigentlich bin

30 Jahre lang hab ich auf andr’e geschielt

um zu sein, wie die anderen sind.

Du hast die Träume zerschlagen

Ich muss mich bedanken,

denn jetzt bin ich wach.

Seit das Glas, das so lang zwischen mir

und der Welt stand,

auf einmal zu Scherben zerbrach.

Ja, ich muss raus.

Halt mich nicht auf.

Jetzt hol ich alles nach.

Tränen?

— vielleicht.

doch der Grund bist nicht du.

Ich wein aus Trotz und vor Glück.

Tränen?

— vielleicht.

Doch ich weiss,

was ich tu'.

Ich seh nicht einmal zurück.

Aus Fehlern lernt man.

Vom Schmerz erwacht man.

Ich hab beinahe 30 Jahre gebraucht,

um zu tun, was ich eigentlich will.

30 Jahre lang hab ich die Brave gespielt,

ich war angepasst, folgsam und still.

Ich weiss, du willst nur mein Bestes,

doch eben mein Bestes behalt ich für mich.

Und du wirst es erst langsam begreifen,

du glaubst ja noch immer,

ich sterb ohne dich.

Doch ich muss raus.

Halt mich nicht auf.

Jetzt hol ich alles nach.

Tränen?

— vielleicht.

doch der Grund bist nicht du.

Ich wein aus Trotz und vor Glück.

Tränen?

— vielleicht.

Doch ich weiss,

was ich tu'.

Ich seh nicht einmal zurück.

Aus Fehlern lernt man.

Vom Schmerz erwacht man.

Ich hab beinahe 30 Jahre gebraucht,

um zu tun, was ich eigentlich will.

30 Jahre lang hab ich die Brave gespielt,

ich war angepasst, folgsam und still.

Ich weiss, du willst nur mein Bestes,

doch eben mein Bestes behalt ich für mich.

Und du wirst es erst langsam begreifen,

du glaubst ja noch immer,

ich sterb ohne dich.

Det tog mig nästan 30 år

att vara den jag faktiskt är

I 30 år såg jag på andra människor

att vara som de andra är.

Du krossade drömmarna

Jag måste säga tack,

För nu är jag vaken

Sedan glaset som är så långt mellan mig

och världen stod

plötsligt splittrades i bitar.

ja jag måste gå ut

stoppa mig inte

Jag ska hinna med allt nu.

Tårar?

- kanske.

men orsaken är inte du.

Jag gråter av trots och lycka.

Tårar?

- kanske.

Ja jag vet,

vad jag gör

Jag ser inte ens tillbaka.

Man lär sig av misstag.

Du vaknar av smärtan.

Det tog mig nästan 30 år

att göra vad jag faktiskt vill.

I 30 år spelade jag The Brave

Jag var anpassad, lydig och tyst.

Jag vet att du bara vill mitt bästa

men jag håller mitt bästa för mig själv.

Och du kommer bara långsamt att förstå

du tror fortfarande

jag dör utan dig

Men jag måste ut.

stoppa mig inte

Jag ska hinna med allt nu.

Tårar?

- kanske.

men orsaken är inte du.

Jag gråter av trots och lycka.

Tårar?

- kanske.

Ja jag vet,

vad jag gör

Jag ser inte ens tillbaka.

Man lär sig av misstag.

Du vaknar av smärtan.

Det tog mig nästan 30 år

att göra vad jag faktiskt vill.

I 30 år spelade jag The Brave

Jag var anpassad, lydig och tyst.

Jag vet att du bara vill mitt bästa

men jag håller mitt bästa för mig själv.

Och du kommer bara långsamt att förstå

du tror fortfarande

jag dör utan dig