Soulitudine - Giaime, Faser

Voglio un corso di sopravvivenza per ogni persona

Le mie cuffie, nelle orecchie

Fanno a gara per chi mette più

Suono dentro ai timpani

E sprofondo via dagli incubi

Questa non è musica da froci

Né tantomeno musica per machi

Si chiama musica se taci

Setacci sprazzi di luce

Ma questa notte non arrivano i Re Magi

E piangi, lasci che i tuoi pensieri caschino su guance calde

Senza Sole io non vedo bene le anime, Amen

Madre, come facciamo a stare al buio?

Io piuttosto grido aiuto «Al lupo!»

Giuro che, prima di addormentarmi (cosa?)

Sento il cuscino ripieno di drammi

Dammi persone affianco se mi sento affranto

Perché non affronto 'sti problemi con gli psicofarmaci

Vorrei tanto non pensare

A volte non sai quanto vorrei dare per poterti assomigliare

Sto a origliare le mie pare col cuscino che fa male

Non vedo solitudine

La sento respirare

Vorrei tanto non pensare

A volte non sai quanto vorrei dare per poterti assomigliare

Sto a origliare le mie pare col cuscino che fa male

Non vedo solitudine

La sento respirare

Ora capisco perché scrivo i miei testi di notte (perché?)

E' per tenere impegnata la mia testa di notte

Io da piccolo non ho mai avuto amici immaginari

Ma avevo amici emarginati

E di giorno insieme agli altri sto a posto (sto a posto)

Ma di notte sono meditabondo

Ferite a bordo del mio corpo

Tristi pensieri a quelli allegri spezzano l’osso del collo

Sta notte solitaria non passa all’alba

Non passa l’aria, soffro d’asma

Schermi al plasma brillano di luce propria

Ora van di moda e sono la mia droga (già)

Amici inaspettati multimediali

Grazie ai quali scrivo un’altra strofa, un’altra volta

Quelli in carne ed ossa a quest’ora stanno dentro i sogni

Beati loro, ma noi no frà

Vorrei tanto non pensare

A volte non sai quanto vorrei dare per poterti assomigliare

Sto a origliare le mie pare col cuscino che fa male

Non vedo solitudine

La sento respirare

Vorrei tanto non pensare

A volte non sai quanto vorrei dare per poterti assomigliare

Sto a origliare le mie pare col cuscino che fa male

Non vedo solitudine

La sento respirare

Prima c’eran petali di rose sul letto

Ora solo spine ed il mio sangue infetto

Braccia attorno al corpo, poi le mani intorno al collo

Rimango solo e manco me ne accorgo

E tu, caro amico, nel momento del bisogno

Sparisci nella notte, svanisci come un sogno

Io che vorrei solo parole di conforto

Passo la serata in un bicchiere senza fondo

Giù, nei meandri della mente per cercarsi

Con la testa nel cuscino che mi spreme le sinapsi

Siamo soli e lontani come gli astri

Proviamo ma non riusciamo ad amarci

Quante volte vorrei farti uscire dalla mente a calci

Tanto che ormai ho smesso di provarci (ho smesso)

Prego il dio Morfeo per addormentarmi

E spero che l’insonnia stia per abbandonarmi

Vorrei tanto non pensare

A volte non sai quanto vorrei dare per poterti assomigliare

Sto a origliare le mie pare col cuscino che fa male

Non vedo solitudine

La sento respirare

Vorrei tanto non pensare

A volte non sai quanto vorrei dare per poterti assomigliare

Sto a origliare le mie pare col cuscino che fa male

Non vedo solitudine

La sento respirare

Vorrei tanto non pensare

A volte non sai quanto vorrei dare per poterti assomigliare

Sto a origliare le mie pare col cuscino che fa male

Non vedo solitudine

La sento respirare

Jag vill ha en överlevnadskurs för varje person

Mina hörlurar, i mina öron

De tävlar om vem som lägger mest

Jag spelar inuti trumhinnorna

Och jag sjunker bort från mardrömmar

Det här är inte musik för töntar

Inte heller musik för män

Det kallas musik om man håller käften

Silar ljusblixtar

Men magi kommer inte ikväll

Och du gråter, du låter dina tankar falla på varma kinder

Utan solen ser jag inte själar bra, Amen

Mamma, hur håller vi oss i mörkret?

Jag ropar hellre på hjälp "Wolf!"

Jag svär det, innan jag somnar (vad?)

Jag känner kudden full av dramatik

Ge mig folk bredvid mig om jag känner mig förkrossad

För jag hanterar inte dessa problem med psykiatriska droger

Jag önskar verkligen att jag inte tänkte

Ibland vet du inte hur mycket jag skulle vilja ge för att bli som du

Jag tjuvlyssnar mina tankar med kudden som gör ont

Jag ser inte ensamhet

Jag hör hur hon andas

Jag önskar verkligen att jag inte tänkte

Ibland vet du inte hur mycket jag skulle vilja ge för att bli som du

Jag tjuvlyssnar mina tankar med kudden som gör ont

Jag ser inte ensamhet

Jag hör hur hon andas

Nu förstår jag varför jag skriver mina texter på natten (varför?)

Det är för att hålla huvudet sysselsatt på natten

Som barn hade jag aldrig imaginära vänner

Men jag hade marginaliserade vänner

Och under dagen, tillsammans med de andra, är jag okej (jag är okej)

Men på natten är jag meditativ

Sår ombord på min kropp

Tråkiga tankar till glada bryter nacken

Denna ensamma natt går inte över i gryningen

Inga luftpass, jag lider av astma

Plasmaskärmar lyser med sitt eget ljus

Nu är de moderna och är min drog (redan)

Multimedia oväntade vänner

Tack till vem jag skriver en annan vers, en annan gång

De i kött och blod är i drömmar just nu

Tur dem, men inte vi bror

Jag önskar verkligen att jag inte tänkte

Ibland vet du inte hur mycket jag skulle vilja ge för att bli som du

Jag tjuvlyssnar mina tankar med kudden som gör ont

Jag ser inte ensamhet

Jag hör hur hon andas

Jag önskar verkligen att jag inte tänkte

Ibland vet du inte hur mycket jag skulle vilja ge för att bli som du

Jag tjuvlyssnar mina tankar med kudden som gör ont

Jag ser inte ensamhet

Jag hör hur hon andas

Förut fanns det rosenblad på sängen

Nu är det bara taggar och mitt infekterade blod

Armarna runt kroppen och sedan händerna runt halsen

Jag är ensam kvar och jag märker det inte ens

Och du, kära vän, i nöden

Försvinn om natten, försvinn som en dröm

Jag som bara vill ha tröstande ord

Jag tillbringar kvällen i ett bottenlöst glas

Ner, i sinnets djup för att leta efter varandra

Med huvudet på kudden och klämmer ihop mina synapser

Vi är ensamma och långt borta som stjärnorna

Vi försöker men vi kan inte älska varandra

Hur många gånger jag skulle vilja sparka dig ur ditt sinne

Så mycket att jag har slutat försöka (jag slutade)

Jag ber till guden Morpheus att somna

Och jag hoppas att sömnlösheten är på väg att lämna mig

Jag önskar verkligen att jag inte tänkte

Ibland vet du inte hur mycket jag skulle vilja ge för att bli som du

Jag tjuvlyssnar mina tankar med kudden som gör ont

Jag ser inte ensamhet

Jag hör hur hon andas

Jag önskar verkligen att jag inte tänkte

Ibland vet du inte hur mycket jag skulle vilja ge för att bli som du

Jag tjuvlyssnar mina tankar med kudden som gör ont

Jag ser inte ensamhet

Jag hör hur hon andas

Jag önskar verkligen att jag inte tänkte

Ibland vet du inte hur mycket jag skulle vilja ge för att bli som du

Jag tjuvlyssnar mina tankar med kudden som gör ont

Jag ser inte ensamhet

Jag hör hur hon andas