Alle må falle - Don Martin

Alle må falle tusen ganger

Den som ikke får falle, faller hardest av alle

Alle må falle tusen ganger

Den som ikke forfaller, kommer forfalle

Jeg sto og så deg falle, kompis, du snubla og gikk på trynet ditt

Og alt du hadde falt omkring deg, sprengt i biter, dynamitt

Jeg så deg falle, men det som var verre enn å se deg ramle

Var at du ikke visste hvordan du skulle ta imot fallet

Reise deg opp og børste av deg

Slikke dine sår, trøste ferdig fra deg

Aldri falt før og lært deg å leve med det

Så når det først smalt ble du bare liggende nede

Den som ikke møter motstand finner aldri mot

Alle må falle for å lære hvordan ta imot

E’kke du rusta for livet, så blir du satt ut av mindre

Alle blir utsatt med tiden før eller seinere glir du

De sier alt som ikke dreper gjør deg sterkere, jeg tror’kke det

For ingen av oss kommer til å herdes helt

Men det som sikkert er at ingen lærdom læres lett

Som lar deg løse det som livet kaster på deg særlig det

Som ikke var som planen, så du snubler brått og tråkker feil

Så klart jeg kommer dra deg opp når livet knocker deg

Men om jeg ikke sa du måtte lære er jeg vel en dårlig venn

Som lar deg leve lett å dytte ned igjen

Jeg så deg snubla rett på trynet, du skrubba knærne og begynte å grine

Skrikene dine stakk meg nok hardere enn det knærne svir, men

Jeg skulle gjerne pakka hele verden inn i puter

Gjort alt mykt og stått der klar og tatt imot når kante slutter

For alle gangene jeg tryna sjøl, jeg veit det vakke

Meg det ramma mest, men den som måtte stå og la meg vakle

For om du aldri får noen sår som du kan hele, herdner

Heller aldri huden som må hardnes før du treffer verden

Og lære stå på egne bein, beggge beina støtt

Selv om verden tipper helt, selv om det blir tøft

Mest av alt det som jeg har, det som ligger i meg

Så vil jeg lære deg å reise deg, ikke gi deg

Ikke gi deg

Ikke gi deg

Ikke gi deg

Så vil jeg lære deg å reise deg

Ikke gi deg

Alla måste falla tusen gånger

Den som inte får falla, faller hårdast av alla

Alla måste falla tusen gånger

Den som inte går ut, kommer att förfalla

Jag stod och såg dig falla, kompis, du snubblade och landade på ditt ansikte

Och allt du hade föll omkring dig, sprängt i bitar, dynamit

Jag såg dig falla, men vad var värre än att se dig falla

Var att du inte visste hur du skulle ta fallet

Res dig upp och borsta av dig

Slicka dina sår, tröst från dig

Har aldrig ramlat förut och lärt sig leva med det

Så när det smällde först låg du bara ner

Den som inte möter motstånd finner aldrig mod

Alla måste falla för att lära sig att ta emot

Om du inte förbereder dig för livet kommer du att bli avskräckt av mindre

Alla blir utsatta med tiden förr eller senare halkar du

De säger att allt som inte dödar dig gör dig starkare, jag tror inte det

För ingen av oss kommer att bli helt botade

Men vad som är säkert är att ingen läxa är lätt att lära

Vilket gör att du kan lösa vad livet kastar på dig, speciellt det

Vilket inte var som planerat, så man snubblar plötsligt och trampar fel

Självklart kommer jag att dra upp dig när livet slår ner dig

Men om jag inte sa att du måste lära dig, antar jag att jag är en dålig vän

Vilket gör att du kan leva lätt att trycka ner igen

Jag såg dig snubbla rakt i ansiktet, skrubba dina knän och börja skratta

Dina skrik sved mig nog hårdare än knäna gjorde ont, men

Jag skulle vilja slå in hela världen i kuddar

Gjorde allt mjukt och stod där redo och togs emot när kanten slutar

För alla gånger jag provat mig själv vet jag det väl

Det slog mig mest, men den som fick stå och låta mig vackla

För om du aldrig får några sår som du kan läka, blir det hårdare

Inte heller huden som måste härda innan du kommer till världen

Och lär dig att stå på egna ben, båda fötterna stadigt

Även om världen håller på att välta helt, även om det blir tufft

Mest av allt det som jag har, det som finns inom mig

Då ska jag lära dig att resa dig, inte ge dig

Ge inte upp

Ge inte upp

Ge inte upp

Då ska jag lära dig att stå upp

Ge inte upp