Tu - Alberto Cortez

«En el meeting de la Humanidad

Millones de seres gritan lo mismo:

ЎYo, yo, yo, yo, yo, yo…

ЎCu, cu, cantaba la rana;

Cu, cu, debajo del agua…

ЎQu montona es la rana humana!

ЎQu montono es el hombre mono!

ЎYo, yo, yo, yo, yo, yo!

Y luego: «A m, para m,

en mi opinin, a mi entender».

ЎM, m, m, m!

ЎY en francs hay un «moi»!

ЎOh, el ««moi""francs!;

Ўse s que es grande!

«ЎMonsieur, le moi!».

La rana es mejor.

ЎCu, cu, cu, cu, cu!

Slo los que aman saben decir… ЎT!».

(J. Benavente)

A ti: a la amiga de las flores,

De los perros vagabundos,

Que tienes fe en este mundo

A pesar de sus errores.

A ti: a la amiga de los locos

Como yo, que de la luna

Hacen toda su fortuna,

Aunque te parezca tan poco.

A ti te pertenecen los versos.

En ti se ha inspirado el poeta…

En ti, porque nominas las cosas,

Las espinas y las rosas

Y la luna… y la vida,

Con el verbo «amar».

A ti: que te sientes responsable

Del infeliz que se queja,

Porque lo encierra una reja

O porque vive en la calle.

A ti: que permaneces callada

Cuando estoy conmigo mismo

Y conoces mis abismos,

Como mis cumbres doradas.

Estoy seguro que a ti

Te pertenecen los versos,

A ti te pertenece el poeta.

A ti: porque nominas las cosas,

Las espinas y las rosas

Y la luna y la vida,

Con el verbo… «amar»

"Vid mänsklighetens möte

Miljontals varelser ropar samma sak:

Jag, jag, jag, jag, jag, jag...

Cu, cu, sjöng grodan;

Cu, cu, under vattnet...

Hur monoton är den mänskliga grodan!

Hur monoton är apmänniskan!

Jag, jag, jag, jag, jag, jag!

Och sedan: "Till mig, till mig,

enligt min mening, till mitt förstånd».

Mmmm!

Och på franska finns det ett "moi"!

Åh, ««moi»"franska!;

Jag vet att det är stort!

"Monsieur, le moi!"

Grodan är bättre.

Hopp, Hopp, Hopp, Hopp, Hopp!

Bara de som älskar vet hur man säger ... DU!".

(J. Benavente)

Till dig: till blommornas vän,

Av de herrelösa hundarna,

att du tror på den här världen

Trots hans misstag.

Till dig: till de galnas vän

Som jag, månens

De tjänar hela sin förmögenhet,

Även om det verkar så lite för dig.

Verserna tillhör dig.

Poeten har blivit inspirerad av dig...

I dig, eftersom du namnger saker,

Taggarna och rosorna

Och månen... och livet,

Med verbet "att älska".

Till dig: att du känner ansvar

Av den olyckliga som klagar,

Eftersom det är omgärdat av ett staket

Eller för att han bor på gatan.

Till dig: som förblir tyst

när jag är själv

Och du vet mina avgrunder,

Som mina gyllene toppar.

Jag är säker på att du

verserna tillhör dig

Poeten tillhör dig.

Till dig: för att du namnger saker,

Taggarna och rosorna

Och månen och livet,

Med verbet ... "att älska"