Los Demás - Alberto Cortez

Nunca estamos conformes del quehacer de los demás

Y vivimos a solas sin pensar en los demás

Como lobos hambrientos, acechando a los demás

Convencidos que son nuestro alimento, los demás

Los errores son tiestos que tirar a los demás;

Los aciertos son nuestros y jamás de los demás;

Cada paso un intento de pisar a los demás

Cada vez mas violento es el portazo a los demás

Las verdades ofenden si las dicen los demás

Las mentiras se venden, cuando compran los demás;

Somos jueces mezquinos del valor de los demás

Pero no permitimos que nos juzguen los demás

Apagamos la luz que, por amor a los demás

Encendió en una cruz, El, que murió por los demás;

Porque son ataduras, comprender a los demás

Caminamos siempre a oscuras sin contar con los demás

Nuestro tiempo es valioso, pero no el de los demás;

Nuestro espacio, precioso, pero no el de lo demás

Nos pensamos pilotos del andar de los demás;

«„donde estemos nosotros… que se jodan los demás“»

Condenamos la envidia, cuando envidian los demás

Más lo nuestro es desidia, que no entienden los demás

Nos creemos selectos entre todos los demás;

Seres «„pluscuamperfectos“», con respecto a los demás

Y olvidamos que somos, los demás de los demás;

Que tenemos el lomo como todos los demás

Que llevamos cuestas, unos menos y otros más

Vanidad y modestia como todos los demás…

Y olvidando que somos los demás de los demás

Nos hacemos los sordos, cuando llaman los demás

Porque son «„tonterías“» escuchar a los demás

Lo tildamos de «„manía“» al amor por los demás

Vi är aldrig nöjda med andras arbete

Och vi lever ensamma utan att tänka på andra

Som hungriga vargar som förföljer de andra

Övertygad om att de är vår mat, resten

Misstag är krukor att kasta på andra;

Framgångarna är våra och aldrig andra;

Varje steg ett försök att trampa på andra

Allt våldsammare blir andras smällande

Sanningarna kränker om andra säger dem

Lögner säljs, när andra köper;

Vi är småbedömare av andras värde

Men vi tillåter inte andra att döma oss

Vi släcker ljuset som av kärlek till andra

Han tände på ett kors, Han, som dog för andra;

Eftersom de är band, förstår andra

Vi går alltid i mörkret utan att räkna med andra

Vår tid är värdefull, men inte andras;

Vårt utrymme, dyrbart, men inte restens

Vi tänker på oss själva som piloter för andras gång;

""Där vi är ... låt de andra bli skruvade"

Vi fördömer avund, när andra avundas

Men vår är lättja, som andra inte förstår

Vi tror att vi är utvalda bland alla andra;

""plus-perfekta"" varelser, med hänsyn till andra

Och vi glömmer att vi är resten av resten;

Att vi har länden som alla andra

Att vi bär backar, vissa mindre och andra mer

Fåfänga och blygsamhet som alla andra...

Och glömmer att vi är resten av resten

Vi spelar döva när andra ringer

För det är ""nonsens"" att lyssna på andra

Vi kallar kärlek till andra "mani"