Endecha del solitario - Alberto Cortez

En qué cabeza cabe, dónde cabe,

pensar que en mi crepúsculo te ame…

En qué cabeza cabe, en qué cabeza cabe.

Pensar que desde aquí, desde mi hastío,

pueda llegar a amarte sin testigos,

pueda ser yo quien dé lo que ha perdido

y merecer así lo inmerecido.

Yo, vacío por dentro y sin más cielo

que el espacio sin límites de un verso,

yo, que nunca sabré si es este vuelo

el de un pájaro azul en el desierto.

En qué cabeza cabe, dónde cabe

pensar que yo, nostálgico, te ame…

En qué cabeza cabe, en qué cabeza cabe.

Suponerte conmigo alucinada

entre una decepción y una esperanza,

ayer he muerto, ayer y no hay mañana,

se ha llenado de invierno ya mi alma.

Si para mí no hay noche sin fantasmas,

un eco en la penumbra y en un sueño,

tu risa en otra risa reclamada,

tu voz en otra voz enamorada.

En qué cabeza cabe, dónde cabe

pensar que yo en un vertigo te ame…

En qué cabeza cabe, en qué cabeza cabe

En qué cabeza cabe, dónde cabe

pensar que yo, sonámbulo, te ame…

En qué cabeza cabe, en qué cabeza cabe.

Perdóname, muchacha, pero es tarde

y ya no tengo nada para darte.

En qué cabeza cabe, en qué cabeza cabe.

En qué cabeza cabe, en qué cabeza cabe.

En qué cabeza cabe, en qué cabeza cabe

I vilket huvud passar det, var passar det,

att tänka att jag i min skymning älskade dig...

I vilket huvud passar det, i vilket huvud passar det.

Att tänka att härifrån, från min tristess,

Jag kan komma att älska dig utan vittnen,

Må jag vara den som ger det han har förlorat

och därmed förtjänar det som är oförtjänt.

Jag, tom inuti och ingen mer himmel

än det obegränsade utrymmet i en vers,

Jag som aldrig kommer att få veta om det är detta flyg

den av en blå fågel i öknen.

I vilket huvud passar det, var passar det

att tro att jag, nostalgisk, älskar dig...

I vilket huvud passar det, i vilket huvud passar det.

Anta att du hallucinerade med mig

mellan en besvikelse och ett hopp,

Igår dog jag, igår och det finns ingen morgondag,

Den har fyllts av vinter och min själ.

Om det för mig inte finns någon natt utan spöken,

ett eko i mörkret och i en dröm,

ditt skratt i ett annat påstått skratt,

din röst med en annan röst i kärlek.

I vilket huvud passar det, var passar det

att tro att jag i en svindel älskar dig...

I vilket huvud passar det, i vilket huvud passar det

I vilket huvud passar det, var passar det

att tro att jag, sömngångare, älskar dig...

I vilket huvud passar det, i vilket huvud passar det.

Förlåt mig, flicka, men det är sent

och jag har inte längre något att ge dig.

I vilket huvud passar det, i vilket huvud passar det.

I vilket huvud passar det, i vilket huvud passar det.

I vilket huvud passar det, i vilket huvud passar det