Galgenberg - Abrogation

Diese Stätte ist jedem hier bekannt

Der Pesthauch des Todes zieht weit über's Land

Der Himmel ist verdeckt von schwarzen Raben

Die sich an den Früchten dieses Ortes laben

Zwölf steinern Säulen in der Abendglut

Zeugen weithin von des Henker’s Wut

Für jeden ist es schon von fern zu sehn

Welchen schrecklichen Weg die armen Sünder gehn

Welkes Fleisch in rost’gen Ketten

Tod entblößt zur Schau gestellt

Bis die Zeit und die Verwesung

Der Knochen bleichen Glanz erhellt

Und zu Füßen alter Balken

Stapelt sich’s Gebein empor

Ratten nagen an den Schädeln

Und es mahnt der Leichen Chor

Aufgedunsene tote Leiber

An morschen Balken aufgereiht

Und der Wind bläst durch die Knochen

Spielt sein altes traurig Lied

Der Regen reinigt die Gebeine

Die Sonne tut ihr Teil dazu

Auf das sich Staub mit Staub vereine

Zu des Kadaver’s letzter Ruh

Wanderer wend dich ab mit Grausen

Fliehe schnell von diesem Ort

Fall voll Demut auf die Knie und bete treu zu deinem Gott

Das du nicht mußt dereinst hier hängen

Das du nicht gehen mußt diesen Weg

Den här sidan är känd för alla här

Dödsplågan sveper långt över landet

Himlen är täckt av svarta korpar

Som festar på frukterna av denna plats

Tolv stenpelare i kvällsglöden

Bevittna vida om bödelns raseri

Den kan ses av alla på långt håll

Vilken fruktansvärd väg de stackars syndarna går

Vissnat kött i rostiga kedjor

Döden avslöjad

Tills tid och förfall

Benets bleka glans ljusnade

Och vid foten av gamla balkar

Benen hopar sig

Råttor gnager på skallarna

Och likkören varnar

Uppsvällda döda kroppar

Uppradad på ruttna balkar

Och vinden blåser genom benen

Spelar sin gamla sorgliga sång

Regnet renar benen

Solen gör sitt

Så att damm möter damm

Till kadaverns sista vila

Vandrare vänder sig bort med fasa

Fly från denna plats snabbt

Fall på knä i ödmjukhet och be troget till din Gud

Att du inte behöver hänga här en dag

Att du inte behöver gå den här vägen