Ma grand-mère était garde barrière - Mireille

Ma grand-mère était garde-barrière

Tous les garçons du pays étaient amoureux

De son teint couleur de lys et de ses yeux bleus

En l’absence de son mari, que de rendez-vous étaient pris

Et c'étaient de folles caresses entre l’office, le rapide et l’express

Mais quand son amoureux devenait trop pressant

Elle baissait les yeux d’un air décent

Permettez, disait grand-mère,

Faut que j’aille fermer ma barrière

Avec son drapeau, sa p’tite trompette, son grand chapeau,

Son joli corsage à carreaux,

Elle fermait l' passage à niveau

Et tandis que le train passait

Elle réfléchissait,

Réfléchissait

Et les yeux baissés, grand-mère rougissait,

Rougissait

Saura-t-on jamais ce que tu penses?

Ah ah ah ah

Saura-t-on jamais ce que tu penses

En silence?

Avec ton drapeau, ta p’tite trompette, ton grand chapeau,

T'étais la reine des passages à niveau

Entre Paris et Bordeaux

Mais grand-mère était trop familière

Et tous les p’tits racontars

Et les p’tits potins

Circulaient de gare en gare

Allant à bon train,

Tous les trains ralentissaient d’vant sa barrière

Quand ils passaient

Et tous les voyageurs, aux f’nêtres,

Lui envoyaient des billets doux et des lettres

Mais quand son amoureux voulait trop insister

La sonnette se mettait à tinter

Et grand-mère dressait l’oreille:

Voilà l' train dix de Marseille

Entre Paris et Bordeaux.

Min mormor var grindvakt

Alla pojkar i landet var kära

Av hennes liljefärgade hy och hennes blå ögon

I frånvaro av hennes man, hur många möten gjordes

Och det var galna smekningar mellan kontoret, snabben och expressen

Men när hennes älskare blev för påträngande

Hon sänkte blicken ordentligt

Tillåt, sa farmor,

Måste gå och stänga min port

Med sin flagga, sin lilla trumpet, sin stora hatt,

Hennes ganska rutiga livstycke,

Hon höll på att stänga plankorsningen

Och när tåget passerade

Hon tänkte,

Tänkte

Och med sänkta ögon rodnade mormor,

rodnade

Kommer vi någonsin att veta vad du tänker?

ah ah ah ah

Kommer vi någonsin veta vad du tänker

Tyst?

Med din flagga, din lilla trumpet, din stora hatt,

Du var korsningarnas drottning

Mellan Paris och Bordeaux

Men mormor var för bekant

Och allt det lilla skvallret

Och det lilla skvallret

Gick från station till station

går bra,

Alla tåg saktade ner framför hans barriär

När de passerade

Och alla resenärer, vid fönstren,

Skickade kärleksbrev och brev till henne

Men när hennes älskare ville insistera för mycket

Dörrklockan ringde

Och mormor spetsade öronen:

Här är tåget tio från Marseille

Mellan Paris och Bordeaux.