Rakovalkealla - Vesa-Matti Loiri

On yö, ja tähdet taivahalla loistaa välkkyen

Kuu kirkas hohdettaan luo tunturille

On ympärilläin erämaa ja outo hurma sen

On avautunut sydämeni sille

Tää köyhä, karu maa

Mun lumoihinsa saa

On avautunut sydämeni sille

On yö, ja revontulet Pohjan puolla loistavat

Ne niinkuin noitavalot luovat taikaa

On ennen olleet täällä noidat, Lapin haltiat

Se oli suurten tietäjien aikaa

Tää revontulten maa

Tää taian, loitsun maa

Se elää vielä tietäjien aikaa

On yö, ja rakovalkealla liekkiin tuijotan

Se lämpöänsä Lapin yöhön valaa

Ken suoniinsa on saanut Lapin-kuumeen polttavan

Sen mieli tänne lakkaamatta palaa

Tää jään ja lumen maa

Se kiehtoo, lumoaa

Ja mieli tänne lakkaamatta palaa

On yö, jo kohta kiinni painuu silmät raukeat

Vain havuvuode päällä hangen jäisen

Kuin vartioina tunturien laet aukeat:

Ne suojahansa ottaa yksinäisen

Tää jylhänkaunis maa

Tää tunturien maa

Se suojahansa ottaa yksinäisen

Det är natt och stjärnorna blinkar på himlen

Den ljusa månen kastar ett sken på fjällen

Det finns en vildmark runt omkring och en konstig charm över det

Har öppnat mitt hjärta för det

Detta fattiga, karga land

Du kan falla under min förtrollning

Har öppnat mitt hjärta för det

Det är natt och norrskenet på norra sidan lyser

Sådana som häxljus skapar magi

Det har funnits häxor här förut, lapparnas alver

Det var de stora visenas tid

Detta norrskens land

Detta är magins land, spell

Den lever fortfarande på de vise männens tid

Det är natt och jag stirrar på den knastrande vita lågan

Den öser ut sin värme i Lapplandsnatten

Som har fått Lapplandsfebern brännande i ådrorna

Dess sinne kommer hela tiden tillbaka hit

Detta land av is och snö

Det fascinerar, förtrollar

Och sinnet kommer hela tiden tillbaka hit

Det är natt, det är på väg att stängas och ögonen är slutna

Bara en tallbädd ovanpå isen

Som om fjällens kullar öppnar sig som vakter:

De tar skydd när de är ensamma

Detta ruggigt vackra land

Detta fjällland

Det är ett härbärge som tar en ensam