Han Enok Staur - Staut

Ho Guri Ruud, ho sleit ska du tru

åleine som ho va

Bodde langt frå følk, ilag med fe

å fø på all sin dag

Va stiv og støl men sku klare se sjøl

Va fast bestemt på det

Sku 'kji drasse rundt på mannebein

som kløyvde ro og fred

Ho Guri Ruud sku bygge se bu

Ho hadde tuft og stein

Og i seige tak vart stein te mur

mens saltvåt skalle skein

Vart stiv og støl men sku klare det sjøl

Ho trudde iallfall det

Men då økse fastna i grånskinnleggen

seig ho ned i kne

Då va’det som ei hengemyr

Ho trong eit nevatak

Og når nok va nok, va’n Enok nok

Han stod der rett og rak

Han Enok Staur med neva og bart

han va bygd før lass men ikkji fart

Tålde ein, tålde to, tålde tre, tålde alt

Så va’n te låns den dagen det gjaldt

Ho Guri Ruud fekk bu ska du tru

No vanta berre tak

Og ska’n få se tak må'n ta eit tak

Då hjølp 'kji ro og mak

Stegin opp va dobbelt så lang

Som den ho stega ned

Ho sleit se opp ein siste gong

men take lak før det

Ho kleiv som i ei hengemyr

Ho trong eit nevatak

Og når nok va nok, va’n Enok nok

Han stod der rett og rak

Ho Guri Ruud, ho sleit ska du tro

ensam som hon var

Levde långt från föl, tillsammans med boskap

att mata hela dagen

Var stel och stel men kunde se sig själv

Var fast besluten att göra det

Sku 'kji drar runt på mannens ben

som klyvde lugn och frid

Ho Guri Ruud sku build se bu

Hon hade tovor och stenar

Och i ett tufft tak blev sten mur

medan saltindränkt schalottenlök

Var stel och stel men klarade det själv

Åtminstone tyckte hon det

Men så fastnade yxan i det grå skinnet

tufft ned till knäna

Då var det som en myr

Hon behövde ett knäbyte

Och när det var nog var det nog med Enok

Han stod där rakt och rakt

Han Enok Staur med neva och mustasch

han byggdes före belastning men ingen fart

Tolererade en, tolererade två, tolererade tre, tolererade alla

Så va'n te lånades den dagen det gällde

Ho Guri Ruud fick bu, kan du tro

Nu behöver vi bara ett tak

Och vill man se ett tak måste man ta ett tak

Sedan hjälpte 'kji ro och mak

Steget upp var dubbelt så långt

Som den han nedstammade

Hon tittade upp en sista gång

men ta lak innan dess

Hon klättrade som i en myr

Hon behövde ett knäbyte

Och när det var nog var det nog med Enok

Han stod där rakt och rakt