Les lois de la gravité - Sept, Lartizan

«si le hip-hop était un pays, j’serais clando «» y a plus de public pour les pitres, le rap est compliqué tu connais pas mes

titres «» ça fait des piges, des piges et des piges que j’ai pigé les rouages de la

machination humaine "

Dans toute cette merde

Pour qu’y en ai un qu’ils prennent, faut qu’y en ai vingt qui perdent

Faut qu’y en ai vingt qui peinent, vingt qui cèdent

Pour qu’y en ai un qui s’paye

Ce dont en principe rêvent les vingt types raides

5% qui s'élèvent ça en fait plein qui crèvent

Dans l’rap y a pas d’syndic

C’est p’t-être pour ça qu’tant d’bâtards s’impliquent comme c’bazar l’indique

Ils s’accaparent sans doute les enjeux d’la vindicte

Mais ils s’en foutent comme des jeux paralympiques

On tient la clé d’voûte d’un portique

Où bien peu d’clés dans l’cadenas s’imbriquent

On a des principes plus ou moins stricts

Mais moins aléatoires qu’les hasards d’un clic sur un site

Des lois inscrites dans nos consciences qui nous incitent

A garder nos cervelles instruites

Et n’jamais vouer une confiance éternelle à un type

On s’tire dans les pattes, conspire pour des empires en carton-pâte

Y a si peu à gagner et tant à perdre quand l’amitié éclate

Ensuite on constate, qu’y en a qui trahissent pour gratter des dates

Qui s’salissent pour être fat, factices jusque dans les sapes

Y a l’vice à chaque, y a d’quoi péter les watts

J’vois tellement d’types bien arrêter l’rap, j’me dis «encore un qui s'échappe»

Mais qu’est-ce qu’on a fait d’ce gosse qu’on nous avait laissé

Obsédé par l’négoce, féroce et intéressé, on l’a fait régresser

T’as trop traîné ta croix sur la voie des blessés

T’es trop pressé d’rétrocéder tes droits pour un succès en PVC

Mais j’voudrais croire qu’il reste un espoir

Entre c’qu’on garde caché et c’qu’on laisse voir

Au-delà des mots aléatoires hachés par des lames de rasoir tachées

D’un sang gâché à s’clasher par hasard

Au-delà des mots d’bâtards fâchés

Trop ostentatoires à mâcher, lâchés dans l’purgatoire à l’arrachée

Sans même savoir sur quelle tombe on vient d’cracher

J’ai progressé en tombant dans des guet-apens

T’es trop pressé, mais c’est en affrontant les techniques des loups qu’on les

apprend

Pas en comptant les coups mais en s’les tapant

Tu t’es fait posséder, y a l’temps qu’ils t'écrouent et les sous qu’l’Etat

t’prend

Une minorité qui nous fout la tête là-dedans

Les priorités faut les mettre avant

Faut cogiter avant d'être à cran

Quand même les petits comités planifient d’profiter d’tes talents

Et s’ramifient pour proliférer et pour faire d’l’argent

T’aurais mieux fait d'écouter tes parents

Mini-élément noyé dans un tournoi d’grands

On t’sacrifie, t’es renvoyé pour des motifs outageants

On s’méfiera jamais assez des crews d’agents

Ils pacifient les allées en les dégageant

Et c’que ça signifie c’est qu’l’objectif c’est d’casser n’importe qui qui

s’foutra devant

Qu’on t’qualifie d’employé ou d’ouvrier faut jamais oublier qu’t’es sous Satan

Dressé pour briller dans des collectifs où crier comme des fous de Bassan

Sert à nous griller pour nous plier sournoisement

Tu cherches à relier les évènements pour délier l’pourquoi du comment

sereinement

Mais si t’es gênant, t’es certainement épié dans chaque déplacement

Et un matin en t’levant tu trouves une grenade dégoupillée dans ta boîte à gants

L’instinct en alerte, en mode «méfiance» là où l’existence sent la défaite

Bienveillance et reconnaissance fonctionnant à perte

Chaque attaque, les moyens d’défense la détectent

Même si y a pas moyen, y aura moyen, la persistance est la voie experte

Faut qu’j’garde la tête froide

Même si je sais qu’fais qu’mon biz éclair

C’est des rentes financières qui sur le mess' priment

XXX, chemise ouverte pour être classe

En Ralph Lau', j’porterai ma gourmette basse

"om hiphop var ett land skulle jag vara underground" det finns mer publik för clowner, rap är komplicerat du vet inte min

titlar "" det har gått år, år och år som jag har förstått kuggarna i

mänsklig intrig"

I all den här skiten

För att få en de tar måste de ha tjugo förlora

Måste ha tjugo som kämpar, tjugo ger sig

Så att det finns en som betalar själv

Det som tjugo stela killar brukar drömma om

5% stigande det är faktiskt mycket döende

I rap finns ingen förvaltare

Kanske är det därför så många jäklar engagerar sig som den här röran antyder

De monopoliserar utan tvekan hämndlystnadens insatser

Men de bryr sig inte som Paralympics

Vi håller slutstenen i en portik

Där väldigt få nycklar i hänglåset passar ihop

Vi har mer eller mindre strikta principer

Men mindre slumpmässigt än chansen för ett klick på en webbplats

Lagar inskrivna i vårt samvete som hetsar oss

För att hålla våra hjärnor utbildade

Och lita aldrig på en kille för alltid

Vi skjuter varandra, konspirerar för kartongimperier

Det finns så lite att vinna och så mycket att förlora när vänskapen går sönder

Sedan ser vi, att det finns de som sviker för att skrapa dejter

Som blir smutsiga för att vara feta, falska även i gruvorna

Det finns laster vid varje, det finns något som spränger watten

Jag ser så många bra killar sluta rappa, jag säger till mig själv "en annan flykt"

Men vad gjorde vi med den här ungen vi blev kvar med

Besatt av affärer, hård och intresserad, fick vi honom att gå tillbaka

Du släpade ditt kors för länge i vägen för de sårade

Du har för bråttom att överlåta dina rättigheter för PVC-framgång

Men jag skulle vilja tro att det fortfarande finns hopp

Mellan det vi håller gömt och det vi låter se

Bortom slumpmässiga ord hackade av fläckiga rakblad

Av ett blod som slösas bort för att drabbas av en slump

Bortom arga jäklars ord

För prålig för att tugga, tappade i skärselden till rycket

Utan att ens veta vilken grav vi bara spottar på

Jag gick vidare genom att falla i bakhåll

Du har för bråttom, men det är genom att konfrontera vargarnas tekniker som vi

lära sig

Inte genom att räkna slagen utan genom att slå dem

Du fick dig själv besatt, det finns den tid som de fängslar dig och pengarna som staten

ta dig

En minoritet som knullar våra huvuden där inne

Prioriteringar måste sättas före

Du måste tänka innan du är på kanten

När även de små kommittéerna planerar att dra nytta av dina talanger

Och förgrena sig för att föröka sig och tjäna pengar

Du bör lyssna på dina föräldrar

Minielement drunknade i en stor turnering

Vi offrar dig, du får sparken av upprörande skäl

Vi kommer aldrig att vara tillräckligt försiktiga mot agenternas besättningar

De lugnar gångarna genom att rensa dem

Och vad det betyder är att målet är att knäcka alla som

kommer att knulla framför

Oavsett om du kallas anställd eller arbetare, får du aldrig glömma att du är under Satan

Utbildad att glänsa i sulskrikande kollektiv

Serverar till att grilla oss för att smygt böja oss

Du försöker koppla samman händelserna för att lossa varför från hur

lugnt

Men om du är irriterande, är du verkligen spionerad på varje rörelse

Och en morgon när du vaknar hittar du en granat som inte har nålats i handskfacket

Instinkt på beredskap, i "misstroende"-läge där tillvaron luktar nederlag

Välvilja och tacksamhet går med förlust

Varje attack, försvarsmedlen upptäcker den

Även om det inte finns något sätt, kommer det att finnas ett sätt, uthållighet är expertens sätt

Jag måste hålla huvudet kallt

Även om jag vet att jag bara gör min snabba biz

Det är ekonomiska livräntor som går före röran

XXX, öppen skjorta för att vara elegant

I Ralph Lau' kommer jag att bära mitt låga armband