Le jeu du pendu - Sept, Lartizan

Nos dissensions ne sont qu’des métaphores du jeu du pendu

L'évolution d’nos rapports a rompu les accords qu’on avait conclus

Au fil du temps l’ambiance dans l’air s’est tendue

Maintenant qu’on a l’mors, l’amitié s'évapore dans des sous-entendus

«Many things have changed»

«Old friends start acting strange»

«Many things have changed»

«Friends become strangers»

Affection et déception sont des sentiments voisins

Est-ce que j’sais d’moins en moins reconnaître un mec honnête et sans vice

quand j’en croise un?

Mais l’temps fait tomber trop d’têtes

Mes craintes grandissent à chaque écart

Et mes dents crissent à chaque coup d’frein à main

Les routes se séparent, les espoirs ralentissent

Quand certains brandissent convoitise et dédain

Blessé d’voir qu’plus mes répertoires s’remplissent

Moins j’ai d'égards pour mon prochain

Si vite les événements glissent

Faudrait pas qu’cette histoire finisse à Cochin

J’me replie sur moi-même, du feu j’ai passé l’baptême

C’est plus un jeu y en a si peu qui puissent tenir tête à mon barème

Qu’leur grandeur à mes yeux déclasse sans peine les mille feux des diadèmes

J’suis assez vieux pour voir dans l’cœur de quelqu’un et savoir pourquoi

j’l’aime

Entre potes, on s’aime autant qu’on s’déteste

Les égos s’entrechoquent et pourtant qu’est-ce qu’on s’est pris des vestes

On rêvait d'être une bande de choc et d’vendre le stock, gravés sur la voûte

céleste

Mais tous c’qu’on a gagné c’est d'être condamnés à claper les restes

Même si des illusions doivent tomber, les discussions, les correspondances

Ne sont qu’des S.O.S qu’on lance au-delà des promesses et des convenances

Y a des gouffres d’appréhension à combler

Dieu sait c’qu’on danse pourtant y a pas à tomber

Le long des années on souffre et la tendresse compense

Parfois la foi a sombré, on s’bouffe pour pas affronter c’qu’on pense

Quand on doit fonder un toit et une descendance

Selon un choix sur lequel on peut pas compter

J’veux pas d’bonté et pas d’condescendance

Våra meningsskiljaktigheter är bara metaforer för bödelspelet

Utvecklingen av vår relation bröt de överenskommelser som vi hade gjort

Med tiden blev stämningen i luften spänd

Nu när vi har biten fördunstar vänskapen i antydan

”Många saker har förändrats”

"Gamla vänner börjar bete sig konstigt"

”Många saker har förändrats”

"Vänner blir främlingar"

Tillgivenhet och besvikelse är relaterade känslor

Vet jag mindre och mindre hur man känner igen en ärlig och lastlös kille

när jag stöter på en?

Men tiden får för många huvuden att falla

Min rädsla växer för varje klyfta

Och mina tänder gnisslar vid varje slag av handbromsen

Vägar separeras, förhoppningar långsamt

När någon viftar med lust och förakt

Det gör ont att se att ju mer mina kataloger fylls upp

Desto mindre respekt har jag för min granne

Så snabba händelser glider iväg

Den här historien borde inte sluta i Cochin

Jag faller tillbaka på mig själv, från elden klarade jag dopet

Det är mer ett spel det är så få som kan stå upp till min skala

Att deras storhet i mina ögon lätt nedgraderar tiarornas tusen ljus

Jag är gammal nog att se in i någons hjärta och veta varför

jag älskar det

Mellan vänner älskar vi varandra lika mycket som vi hatar varandra

Egon kolliderar och ändå vad tog vi jackor

Vi drömde om att vara ett chockband och sälja aktien, ingraverad på valvet

himmelsk

Men allt vi fick var att bli dömda att smälla på resterna

Även om illusioner skulle falla bort, diskussioner, korrespondens

Är bara S.O.S som vi skickar bortom löften och anständighet

Det finns klyftor av oro som ska överbryggas

Gud vet vad vi dansar men det finns inget att falla för

Under åren lider vi och ömheten kompenserar

Ibland har tron ​​sjunkit, vi äter för att inte möta vad vi tycker

När man ska göra ett tak och en avkomma

Genom ett val du inte kan räkna med

Jag vill inte ha vänlighet och ingen nedlåtenhet