Je ne suis pas seul - Sept, Lartizan

J’suis pas l’dernier ni l’seul esuie-glace, de la place à perde la face

Qui lâche en disant «j'débarrasse le plancher c’est pas grave»

Nombreux tomberont dans les panneaux, du reste on t’en cause

On connaît l’chemin, c’est l’même qui mène à rien, avec on compose

Avance point barre, moyens du bord tant pis mais c’est plus sûr

Que d’rester planté à attendre pendant des lustres une signature

Les mêmes musiques tapent dans toutes les têtes, quelle jolie partition

Les folies s’additionnent et l’addiction conditionne l’adhésion

J’ai aussi mes peurs, de vieux démons qu’la nuit aimerait vaincre

Qui oscillent entre ombre et lumière sans lâcher d’empreintes

D’inquiétantes habitudes alimentaires qui mènent à la morphine

Moi qui pensais qu’mes tocs speed brûleraient mes toxines

La peur du doute, lente, sourde, faut bien qu’elle interfère au cœur

Si ces possibles écueils n'étaient qu’des signes avant-coureurs

Que tout s’détraque d’un coup d’un seul

Une peur du vide qui m’heurte et m’interpelle

La crainte de la perdre, elle, mon étreinte, ma paire d’ailes

On tourne des pages on en connaît les causes

On a bien trop laissé traîner les choses, à commencer par toi

C’est moche, il m’semblait qu’les plus proches potes se séparent pas

Bah si c’est un mal pour un mieux je peux très bien prendre sur moi

Par chance j’perds la mémoire comme eux et elles

Solutions ribambelle;

sauvegardes, notes, carnets, répertoire EDL

Néanmoins pas tout seul à pousser au souvenir malgré les bruits d’couloir

On a tous été sourds, bonjour la claque entre deux tours

«Oui, encore »

Jag är inte den sista eller den enda torkaren, utrymme att tappa ansiktet

Vem släpper taget och säger "Jag rensar golvet, det är okej"

Många kommer att falla för tecknen, resten skyller vi på dig

Vi vet vägen, det är samma som leder till ingenting, med vi komponerar

Advance point bar, betyder kanten synd men det är säkrare

Än att stanna kvar och vänta i evigheter på en signatur

Samma musik slår alla huvuden, vilket vackert partitur

Dårskaperna går ihop och missbruket villkorar medlemskap

Jag har också mina rädslor, gamla demoner som natten skulle vilja besegra

Som pendlar mellan skugga och ljus utan att lämna fotspår

Oroliga matvanor som leder till morfin

Jag som trodde att mina speed tocs skulle bränna mina gifter

Rädslan för tvivel, långsam, döv, måste störa hjärtat

Om dessa möjliga fallgropar bara var varningssignaler

Att allt plötsligt går åt helvete

En rädsla för tomrummet som slår mig och utmanar mig

Rädslan för att förlora henne, min famn, mitt par vingar

Vi vänder blad vi känner till orsakerna

Vi har låtit saker dra på sig alldeles för länge, börjat med dig

Det är fult, det verkade för mig att de närmaste vännerna inte separerar

Om det är dåligt till bättre kan jag mycket väl ta på mig det

Tur att jag tappar minnet som de och de

Ribambelle-lösningar;

säkerhetskopior, anteckningar, anteckningsböcker, EDL-katalog

Ändå inte ensam att driva minnet trots ljudet från korridoren

Vi har alla varit döva, hej smäll mellan varven

"Ja igen"