L'amitié - Romane SERDA

Beaucoup de mes amis sont venus des nuages

Avec soleil et pluie comme simple bagage

Ils ont fait la saison des amitiés sincères

La plus belle saison des quatre de la terre

Ils ont cette douceur des plus beaux paysages

Et la fidélité des oiseaux de passage

Dans leur coeur est gravée une infinie tendresse

Mais parfois dans leurs yeux se glisse la tristesse

Alors il viennent se chauffer

Chez moi et toi aussi tu viendras

Tu pourras repartir aux fins fonds des nuages

Et de nouveaux sourire à bien d’autres visages

Donner autour de toi un peu de ta tendresse

Lorsqu’un autre voudra te cacher sa tristesse

Comme l’on ne sait pas ce que la vie nous donne

Il se peut qu'à mon tour je ne sois plus personne

S’il reste un ami qui vraiment me comprenne

J’oublierai à la fois mes larmes et mes peines

Alors, peu-être je viendrai

Chez toi, chauffer mon coeur à ton bois

(Merci à katia pour cettes paroles)

Många av mina vänner kom från molnen

Med sol och regn som bara bagage

De gjorde säsongen av uppriktiga vänskap

Den vackraste årstiden av jordens fyra

De har denna sötma av de vackraste landskapen

Och övergångsfåglarnas lojalitet

I deras hjärta är inristad en oändlig ömhet

Men ibland kryper sorgen i deras ögon

Så de kommer för att värma upp

Hemma hos mig och du kommer också

Du kan gå tillbaka till djupet av molnen

Och nya leenden till många andra ansikten

Ge omkring dig lite av din ömhet

När en annan vill dölja sin sorg för dig

Eftersom vi inte vet vad livet ger oss

Jag kan i min tur vara ingen

Om det finns en vän kvar som verkligen förstår mig

Jag kommer att glömma både mina tårar och mina sorger

Så jag kanske kommer

Hemma, värm mitt hjärta till din ved

(Tack till Katia för dessa texter)