Je M'appelle Solitude - Romane SERDA

Je m’appelle solitude

C’est un prénom pas une habitude

C’est un regard détaché sur les gens

Quand on aime que toi depuis deux milles ans

Je m’appelle Lanlinesse

Un petit nom comme une caresse

Un baiser sur tes doigts brûlants

Quand la nuit se noue entre nos draps blancs

Aime moi, aime moi

Comme si tu m’avais inventer

Comme si tu m’avais dessiner

Sur une nappe en papier d’argent

Aime moi, aime moi

De l’aube jusqu'à la fin des temps

Aime moi

Aime moi

Je m’appelle Solédade

Un nom qui court comme une cascade

Un soleil sur l’océan

Quand le ciel rougit en nous écoutant

Aime moi, aime moi

Comme si tu m’avais inventer

Comme si tu m’avais dessiner

Sur le sable ou sur les ailes du vent

Aime moi, aime moi

De l’aube jusqu'à la fin des temps

Aime moi

Aime moi

Aime moi, aime moi

Comme si tu m’avais inventer

Comme si tu m’avais dessiner

Comme si j'étais un rêve d’enfant

Aime moi, aime moi

De l’aube jusqu'à la fin des temps

Aime moi

Aime moi

Aime moi

(Merci à Malika pour cettes paroles)

Jag heter ensamhet

Det är ett namn inte en vana

Det är en fristående blick på människor

När bara du har varit älskad i två tusen år

Jag heter Lanlinesse

Ett litet namn som en smekning

En kyss på dina brinnande fingrar

När natten är knuten mellan våra vita lakan

Älska mig älska mig

Som att du hittade på mig

Som om du hade ritat mig

På en silverpappersduk

Älska mig älska mig

Från gryning till tidens slut

Älska mig

Älska mig

Jag heter Soledade

Ett namn som går som ett vattenfall

En sol över havet

När himlen rodnar och lyssnar på oss

Älska mig älska mig

Som att du hittade på mig

Som om du hade ritat mig

På sanden eller på vindens vingar

Älska mig älska mig

Från gryning till tidens slut

Älska mig

Älska mig

Älska mig älska mig

Som att du hittade på mig

Som om du hade ritat mig

Som om jag var en barndomsdröm

Älska mig älska mig

Från gryning till tidens slut

Älska mig

Älska mig

Älska mig

(Tack till Malika för dessa texter)