Mocskos Poéta - Rizon

Egyedül vagyok a sötétben, csak a holdfény világít

A mocskos poéta vér a testemben, minden egyes eret kitágít

A toll a kezemben mindent egyszerre gyógyít és megsebez

Éltet és gyilkol, leír, majd elfeled

És Én ugyanaz vagyok, nem változtatok

Ugyanott vagyok, ti távoztatok

Nem vagyok más, csak egy ellentét, mint felnőtt testben egy vad gyerek

De ha nem lehetek akárki, legalább önmagam had legyek

Ha elmegyek

Egy rózsát és egy tollat tegyetek a síromra

Ha nem leszek

A rózsát, hogy gyógyszer legyen minden kínomra

Hogy meglegyek

A tollat, hogy egy gondolat se menjen pocsékba

Hogy az emberek láthassák nem volt más, csak egy mocskos poéta

Veletek vagyok a sötétben, veletek Ti csodás szavak

Ti vagytok a nyugalmam és Ti vagytok a tomboló harag

A toll a kezemben boldogság és gyász, mi mindent megfakít

Csókol és megharap, megölel majd eltaszít

És Én ugyanezt teszem, talán egy szó vagyok

Ugyanúgy hatok, hogyha megszólalok

Nem vagyok más, csak egy ellentét mint fény és sötétség játéka

Ha süt bennem a nap, hamar megjelenik a szívem árnyéka

Ha elmegyek

Egy rózsát és egy tollat tegyetek a síromra

Ha nem leszek

A rózsát, hogy gyógyszer legyen minden kínomra

Hogy meglegyek

A tollat, hogy egy gondolat se menjen pocsékba

Hogy az emberek láthassák nem volt más, csak egy mocskos poéta

Még nem megyek

Maradok, amíg nem taszítanak a síromba

Még itt vagyok

Ezt a dalt írom ma, ez a gyógyszer a kínomra

Még megvagyok

Leírok mindent, egy gondolat se megy pocsékba

Mert ez vagyok

Sok álszent ember között egy mocskos poéta

Jag är ensam i mörkret, bara månskenet lyser

Det smutsiga poetiska blodet i min kropp vidgar varenda ven

Pennan i min hand läker och sårar allt på samma gång

Den lever och dödar, beskriver och glömmer sedan

Och jag är likadan, jag förändras inte

Jag är på samma ställe, du gick

Jag är inget annat än motsatsen till ett vilt barn i en vuxen kropp

Men om jag inte kan vara vem som helst, låt mig åtminstone vara mig själv

Om jag går

Lägg en ros och en fjäder på min grav

Om jag inte blir det

Rosen ska vara medicin för alla mina besvär

Att vara jag

Pennan så att inte en enda tanke går till spillo

För folk att se var han inget annat än en smutsig poet

Jag är med dig i mörkret, med dig är dina underbara ord

Du är mitt lugn och du är min rasande ilska

Pennan i min hand är lycka och sorg, vilket gör allt blek

Han kysser och biter mig, kramar mig och knuffar mig sedan bort

Och jag gör detsamma, jag kanske är ett ord

Jag har samma effekt som när jag pratar

Jag är inget annat än en kontrast som ett spel av ljus och mörker

När solen skiner i mig kommer mitt hjärtas skugga snart fram

Om jag går

Lägg en ros och en fjäder på min grav

Om jag inte blir det

Rosen ska vara medicin för alla mina besvär

Att vara jag

Pennan så att inte en enda tanke går till spillo

För folk att se var han inget annat än en smutsig poet

Jag går inte än

Jag stannar tills de knuffar mig till min grav

jag är fortfarande här

Jag skriver den här låten idag, det här är medicinen mot min smärta

Jag kommer att bli bra

Jag skriver ner allt, inte en enda tanke går till spillo

För det är den jag är

En smutsig poet bland många hycklande människor