Gondolatköd - Rizon, Kevlar

Beleőrülök lassan, úgy üvölt a csend, halkan ordít a magány, porrá válok

Elveszek néha a gondolatködben, egy rózsa jut eszembe, hozzá szállok

Fekete lepel fekszik fel az égre, látom édesanyám, Ő nincs ma már

Semmivé válik a boldogság, de hamvaiból feltámadó főnixmadár

Ha tudod, hogy hogy kell simogatni, soha nem szúr meg a test, a rózsatövis

Ha ismerni akarsz, gyere közel!

Messziről nézve kis pontok az égen a csillagok

is

Néha a méz is szürke és keserű

Néma az ész, remegnek a kezek és a szív helyett is beszél egy hegedű

Melankólia a papírra vetve

A tinta szabad akarata hasít a csendbe

A hajnal moraja képzi az álmot

Amíg a gondolatköd két fia tátog

Részeg síneken vezet az élet, éppen színezek egy fekete képet

A gondolatköd most magába ránt, üres szem a szavamban talált magányt

Árnyékként kúszik a gyertya lángja, a zord fény a szívemet megtalálta

Kihalt a ritmus, kábit a dallam, de a zene földjén soha nem fázik a talpam

Pókháló fogta fel a felém sebesen haladó szilánkot

És az álom utáni ébredés megölt bennem egy egész világot

Egy homokszem vagyok, Te vagy a homokóra, a tegnapban élek, de jön az osonó ma

A világ erdejében csak egy zokogó fa, de egyszer felállok Én is a dobogóra

Melankólia a papírra vetve

A tinta szabad akarata hasít a csendbe

A hajnal moraja képzi az álmot

Amíg a gondolatköd két fia tátog

Talán a szeretettől fogunk egy napon mindannyian szétmorzsolódni

Lehet bántó akkor is ha szép, a kés is éles, hiába rúzsozod ki

Minden ölelése meleg, de véres, játszol vele pedig az életed véges

Telnek a percek, telnek az órák, a társadalom börtönében hervadnak rózsák

Széttépnek a virágszirmok, suttogják hogy a világ gyilkos

Bilincs a tegnap nem enged járni, pedig szeretnék az egekbe szállni

Itt van a gondolat két fia, akiknek a lelke már szépia

Itt van a gondolat két fia, látod?

A zene rólunk letépi a láncot

Melankólia a papírra vetve

A tinta szabad akarata hasít a csendbe

A hajnal moraja képzi az álmot

Amíg a gondolatköd két fia tátog

Jag blir sakta galen, tystnaden ylar, ensamheten brusar mjukt, jag förvandlas till stoft

Ibland går jag vilse i mina tankars dimma, en ros kommer att tänka på, jag går till den

Ett svart hölje stiger mot himlen, jag ser min mamma, Hon är borta idag

Lycka blir ingenting, men Fenix ​​reser sig ur sin aska

Om du vet hur man smeker kroppen kommer rosentaggen aldrig att sticka dig

Om du vill veta, kom nära!

Sett på långt håll är stjärnorna små prickar på himlen

för

Ibland är honungen också grå och bitter

Sinnet är tyst, händerna darrar och en fiol talar istället för hjärtat

Melankoli på papper

Bläckets fria vilja sliter in i tystnaden

Morningen från gryningen formar drömmen

Medan dina två söner gapar

Livet är på ett fyllespår, jag färgar bara en svart bild

Mina tankars dimma uppslukade mig nu, ett tomt öga fann ensamhet i mina ord

Ljusflamman kryper som en skugga, det hårda ljuset har hittat mitt hjärta

Rytmen är död, melodin är berusad, men mina fötter blir aldrig kalla i musikens land

Ett spindelnät fångade skärvan som rusade mot mig

Och att vakna upp efter drömmen dödade en hel värld i mig

Jag är ett sandkorn, Du är timglaset, jag lever i gårdagen, men idag kommer

Jag är bara ett gråtande träd i världens skog, men en dag ska jag också stå på pallen

Melankoli på papper

Bläckets fria vilja sliter in i tystnaden

Morningen från gryningen formar drömmen

Medan dina två söner gapar

Kanske kommer kärleken att få oss alla att falla samman en dag

Det kan göra ont även om det är vackert, kniven är vass, oavsett hur mycket läppstift du lägger på den

Alla hans kramar är varma men blodiga, och du leker med honom för ett begränsat liv

Minuterna går, timmarna går, rosor vissnar i samhällets fängelse

Kronbladen slits isär och viskar att världen är en mördare

Handbojor lät mig inte gå igår, även om jag vill ta mig till skyarna

Här är två tankesöner, vars själar redan är sepia

Här är tankens två söner, ser du?

Musik bryter kedjan från oss

Melankoli på papper

Bläckets fria vilja sliter in i tystnaden

Morningen från gryningen formar drömmen

Medan dina två söner gapar