Testamento - Real de Catorce

No quiero ajustar tornillos

No acostarme boca arriba

Para convencerte que hoy duermo mal

No quiero más agujas en la rama de mi brazo

Ni sillas desahuciadas

Ni el mismo madrigal

No quiero el termómetro en la axila

Para que deje de llover la lluvia en mí

Pero traigo la fe enterrada en la arena

Del desierto de mi pecho aquí

Quisiera dejarte escrito mi testamento

Con letra invisible en tu corazón

Quisiera tallarlo en la pared

O en la barda que olvidé orinar

O en ese confín de la intima canción

En la última canción que escribí para ti

Jag vill inte dra åt skruvarna

Ligg inte på min rygg

För att övertyga dig om att jag sover dåligt idag

Jag vill inte ha fler nålar i armgrenen

inga vräkta stolar

Inte samma madrigal

Jag vill inte ha termometern i armhålan

Så att regnet slutar regna på mig

Men jag tar med tron ​​begravd i sanden

Från öknen i mitt bröst här

Jag skulle vilja skriva mitt testamente till dig

Med en osynlig bokstav i ditt hjärta

Jag skulle vilja tälja den på väggen

Eller på staketet att jag glömde kissa

Eller i den där instängningen av den intima sången

I den senaste låten jag skrev till dig