Malo - Real de Catorce

Hoy, sentado a la orilla del mundo bebiendo un litro de oro licuado.

Mañana cantando boleros sobre una cuerda tensada

A diez metros del infierno… del infierno

Del infierno

Malo, como dice una madre ofendida

Como el sorgo o la plaga que mata en cuaresma

Siempre detrás de los ojos de un niño que se fuma un cigarro

Mientras arde su escuela destruida… aburrida

Hoy, bordando las chambras del odio jalándose el labio inferior con los dedos

mascando la rabia que escupen los mudos

Chamarra rasgada quemaduras de viento en el cuero…

En el cuero

Su risa lacera la carne, la fe y la vibra de los perros

Su risa invisible viruela que marca las broncas en su cara

Negro, de un pedazo de un planeta muerto

Como el centro mismo las sombras

Ojos que impresionan traspasan objetos

Descubren la muerte oculta que hay en ellos, ojos bellos

Caminando por lugares prohibidos

Atrapado en sus propios huesos

Malquerido, como hijo de cuervo

Despedido del nido de amor

Sin miedo, o quizá sumergido en terrores

Viviendo del frío que corre en sus venas

Molido a las diez en las calles malditas

Un «tiro» de a dientes un pleito a morir con su ángel, de la guarda

Su risa lacera la carne, la fe y la vibra de los perros

Su risa invisible viruela que marca las broncas en su cara

Idag sitter jag på världens utkant och dricker en liter flytande guld.

Morgonsjungande bolero på ett spänt rep

Tio meter från helvetet... från helvetet

Från helvetet

Dåligt, som en kränkt mamma säger

Som sorghum eller pesten som dödar i fastan

Alltid bakom ögonen på ett barn som röker en cigarett

När hennes förstörda skola brinner...tråkigt

Idag broderar jag hatjackorna, drar i underläppen med fingrarna

tuggar ilskan som den stumme spottar

Sliten jacka vindbränna på lädret...

i lädret

Hans skratt river sönder hundarnas kött, tron ​​och stämningen

Hans osynliga smittkoppsskratt som markerar bråken i ansiktet

Svart, från en bit av en död planet

Som själva mitten skuggorna

Ögon som imponerar genomborrande föremål

De upptäcker den dolda döden som finns i dem, vackra ögon

Går genom förbjudna platser

Fast i sina egna ben

Bortskämd, som son till en korp

avskedad från kärleksboet

Orädd, eller kanske störtat i skräck

Lever av kylan som rinner i hans ådror

Slipade vid tio på de förbannade gatorna

Ett "skott" av tänder, en rättegång för att dö med sin skyddsängel

Hans skratt river sönder hundarnas kött, tron ​​och stämningen

Hans osynliga smittkoppsskratt som markerar bråken i ansiktet