Épicurien - Primero

Fracassant l'écran, j'éteins le bruit agaçant du réveil

Au coin du lit l’excès d’absences me révèle

Un déviant manque de sérieux, je flâne

Et tant pis si cette bande de cadres belliqueux me blâme

J’m’en frotte les yeux

Ma jambe gauche rejoint le lineau

Tango jusqu'à l’entrée de la chambre

Nuit de 6 heures, j’en aurais peut être besoin de 10 autres

Viseur défectueux devant la lunette

Habitude peu respectueuse envers eux

Ca m’rappelle la fumette

Une collocation faite par la passion

Reste une bonne façon d’avancer

J’ai fui les rues du quartier qui m’a vu naître

Je pose mes mots sur la balance

Rythme cadencé quand l’osmose se place entre mes phrases

Et pousse mes carences vers la poubelle

Eh merde, les poubelles…

Les éboueurs me posent encore un lapin

Devant ce couplet, avec mes écouteurs, j'écrivais la fin

Je passe mes journées près de mes textes

Presque pas l’envie d’retourner mettre mes fesses

Devant les cours d’un boulet

Exister par mon écriture, mon essence

Je donne sens aux récits d’Epicure

Quand tous les jours j’augmente ma foulée

Que voulez vous…

Que voulez-vous, je crame allègrement mes cartes loin de l’ennui

Avant le coup de grâce, ces bêtes bourdes m’en écartent

Je vois des têtes bourrer l’encéphale des candides

Je m’enfuis du luxe car vivre sans m’est sans égal

Les trompettes de l’heure de pointe s’estompent

Et sur la Toison d’Or, le voile noir est déjà tombé

Longue et buissonnière fut l'école

Dès lors qu’un autre décor me fit prisonnier

De l’effort pour me combler

Orné par de drôles de fables, l'œsophage du premier promet l’or

Un lot d’espoir et une pincée de blues aux pages du cahier

Ma quête: le cromi et cette formidable femme

Désormais dormir sur mes deux oreilles sans m’casser la tête

J’ai peu d’oseille, la paye, j’en connais qui la traquent

Envers et contre tout

Le téléphone appelle et je m’en contre-fout

Mais j’garde l’appétit, mon équipe n’est pas prête de faner

De canner, y’a 2 années Pierrot l’avais dit

Donc une pour Max, Jeroen et Rom', François, Matthieu

Puis tous mes autres semblables, aucun adieu

Donc une pour Max, Jeroen et Rom', François, Matthieu

Puis tous mes autres semblables

Que voulez-vous, je crame allègrement mes cartes loin de l’ennui

Avant le coup de grâce, ces bêtes bourdes m’en écartent

Je vois des têtes bourrer l’encéphale des candides

Je m’enfuis du luxe car vivre sans m’est sans égal

Jag krossar skärmen och stänger av det irriterande ljudet från väckarklockan

I hörnet av sängen avslöjar överskottet av frånvaro för mig

En avvikare saknar allvar, jag strosar

Och synd om det här gänget krigiska chefer skyller på mig

Jag gnuggar mig i ögonen

Mitt vänstra ben ansluter sig till linjen

Tango till sovrumsingången

6 timmars natt, jag kanske behöver 10 till

Defekt sökare framför kikarsiktet

Respektlös vana mot dem

Det påminner mig om rökning

En samlokalisering gjord av passion

Fortfarande en bra väg framåt

Jag flydde från gatorna i kvarteret där jag föddes

Jag lägger mina ord på vågen

Rytm när osmos sker mellan mina meningar

Och skjuta mina brister till papperskorgen

Herregud, papperskorgen...

Sophämtare får mig att gissa

Framför den här versen, med mina hörlurar, skrev jag slutet

Jag tillbringar dagarna nära mina texter

Nästan ingen lust att gå tillbaka för att sätta mina skinkor

Framför loppet av en kanonkula

Existera genom mitt skrivande, mitt väsen

Jag förstår Epikuros berättelser

Varje dag ökar jag mitt steg

Vad vill du…

Vad vill du, jag bränner glatt mina kort bort från tristess

Innan dödsslaget håller dessa dumma misstag mig borta

Jag ser huvuden fylla i uppriktiga hjärnor

Jag flyr från lyxen för att leva utan mig är utan like

Rusningstrumpeterna bleknar

Och på det gyllene skinnet har den svarta slöjan redan fallit

Lång och skolkande var skolan

Så fort en annan miljö tog mig till fånga

Försök att fylla mig

Dekorerad med roliga fabler lovar den förstas matstrupe guld

Mycket hopp och en nypa blues på sidorna i anteckningsboken

Min strävan: Cromi och denna underbara kvinna

Från och med nu sover jag på mina två öron utan att bryta huvudet

Jag har liten syra, lönen, jag vet några som spårar det

Mot alla odds

Telefonen ringer och jag bryr mig inte

Men jag håller aptiten, mitt lag är inte redo att blekna

Till canner, för 2 år sedan sa Pierrot det

Så en för Max, Jeroen och Rom', François, Matthieu

Sen alla mina andra, inget hejdå

Så en för Max, Jeroen och Rom', François, Matthieu

Sen alla mina andra

Vad vill du, jag bränner glatt mina kort bort från tristess

Innan dödsslaget håller dessa dumma misstag mig borta

Jag ser huvuden fylla i uppriktiga hjärnor

Jag flyr från lyxen för att leva utan mig är utan like