Eskapo - Loonie, John Roa

Kapayapaan sa sarili kailan ko pa ba matatagpuan

Araw-araw na lang ang pag-aalala parang wala na siyang katapusan

Dumudugo ng luha ang mga mata pag ang puso’y sugatan

Gusto ko nang lumuha ng dugo, para ulo’y gumaan

Gusto ko nang matulog, bukas ipagpapatuloy ko na lang

Baka alam mo kung saan ang tamang daanan pakituro mo naman

Kasi gusto kong tingnan kung nasa’n nga ba ang pinagbuhatan

Ng kasalukuyan, ang hinaharap ay pinangunahan

Pinarusahan nabilanggo sa nakaraan na kinamulatan

Hindi na rin makapaghintay pa sa pagdating ng kinabukasan

Kaya ako ay pumalaot, nagpaanod, at inabot pa ng bagyo

Sumasabog ang mga alon at pinasok na ang barko

Ang kisame ng kabaong ko’y puro kalmot ng kuko

Ramdam ko na naman bigla ang ginaw na bumabalot sa buto

Nako po

Habagat na ang ihip, pag malamig magkumot

Magdamag nasa isip, masasakit na hugot

Masamang panaginip, ang kalakip ng tulog

Kaharap pagkagising, mas malaking bangungot

Kaya

Gusto lang namang kumawala

Ng isip kahit pansamantala

Pero bakit tila mas lumalala

Di ko na alam kung saan ako dinadala

Gusto lang namang kumawala

Ng isip kahit pansamantala

Pero bakit tila mas lumalala

Minsan gusto ko na lang na mawala na

Huwag kang magpapalimita sa iisang plano

('wag na 'wag, 'wag na 'wag)

Imbis na mainip pagisipan pa ng maigi kung pa’no

(Magdamag, magdamag)

Malimit, mahilig magbilin sa ibang tao

Ngunit tila di ko masunod-sunod ang sarili kong payo

Katahimikan nakahiligan, kapaligiran parang libingan

At kahit minsan walang bisita nasa dilim at nakangiti lang

Naging pihikan sa pagibig, maging sa kaibigan

Napili kong piitan ay ang sarili kong isipan

Kaya maya’t maya natataranta sa mga nakaamba na pangamba

Kailangan ng pampakalma ayoko nang maalala ang pagaalala

Nakakawala ng gana, isip ay parang ibong lumilipad

Sa loob ng hawla na gawa sa mga negatibong posibilidad

Habagat na ang ihip, pag malamig magkumot

Magdamag nasa isip, masasakit na hugot

Masamang panaginip, ang kalakip ng tulog

Kaharap pagkagising, mas malaking bangungot

Kaya madalas ay

Gusto lang namang kumawala

Ng isip kahit pansamantala

Pero bakit tila mas lumalala

Di ko na alam kung saan ako dinadala

Gusto lang namang kumawala

Ng isip kahit pansamantala

Pero bakit tila mas lumalala

Minsan gusto ko nalang na mawala na

Minsan lapis at papel ang mas madaling kausap

Sakit sa ulo, ang sabi ng iba ito’y sakit sa utak

Kada gabi nagmamadali na makarating sa ulap

Bukas magkatabi na butas ng ilong may nakatakip na bulak

Balisong sa pulso, kwarenta’y singkong nakatutok sa bibig

Pero parang gusto ko yung kumot nakapulupot sa leeg

Ang gulo ng buong daigdig, wala naman yatang gustong makinig

Mas masarap pang mamundok, o kaya magmukmok sa sulok ng pook na liblib

Puno ang dibdib ng kawalan ng pag-asa parang kusang sumusuko ang katawan sa mga

pasan na wala ng hupa

Para kang sa Alcatraz pumuga, sa taas ay nakakalula

Makaalpas ka man sa mga bara paglabas ay wala nang lupa

At kung makatakas ka man, mahal mo naman sa buhay ang sasakluban

Nakakabuwang, lahat tayo balang araw isa lang ang hahantungan

Kapayapaan sa sarili tsaka ko na lang to natagpuan

Nung ang makitid ko na pagiisip ang siyang nagawa ko na matakbuhan

Gusto lang namang kumawala

Ng isip kahit pansamantala

Pero bakit tila mas lumalala

Di ko na alam kung saan ako dinadala

(Di ko na alam)

Gusto lang namang kumawala

(Gusto lang namang kumawala)

(Gusto lang naman)

Ng isip kahit pansamantala

(Kahit pansamantala)

Pero bakit tila mas lumalala

Minsan gusto ko nalang na mawala na

Frid i mig själv när kan jag hitta den?

Varje dag verkar oron inte ta slut

Ögon blöder av tårar när hjärtat är sårat

Jag vill utgjuta blod, så att mitt huvud kan lätta upp

Jag vill sova, imorgon fortsätter jag

Du kanske vet var den rätta vägen är, vänligen peka mig på den

För jag vill se var ursprunget är

Av nuet är framtiden ledd

Straffades fängslad i det förflutna

Kan inte vänta tills morgondagen kommer heller

Så jag drev, drev och blev till och med fångad av en storm

Vågorna bryter och skeppet har kommit in

Taket på min kista var helt repat av spikar

Jag känner plötsligt kylan som sveper sig runt mina ben

Å nej

Vinden är från söder, när det är kallt, täck dig med filtar

Hela natten på sinnet, smärtsamma drag

Onda drömmar, sömnens fäste

Inför att vakna upp, en större mardröm

Så

Jag vill bara komma bort

Av sinne även tillfälligt

Men varför verkar det bli värre?

Jag vet inte vart jag förs

Jag vill bara komma bort

Av sinne även tillfälligt

Men varför verkar det bli värre?

Ibland vill jag bara försvinna

Begränsa dig inte till en enda plan

(gör inte, gör inte, gör inte)

Istället för att ha tråkigt, fundera noga på vad du ska göra

(Hela natten, hela natten)

Gillar ofta att beställa andra människor

Men jag kan inte följa mina egna råd

Lutande tystnad, miljö som en grav

Och ibland finns det ingen besökare i mörkret och bara ler

Blev en älskare, till och med en vän

Min valda fängelsehåla är mitt eget sinne

Så lite i taget fick panik med de fruktade rädslorna

Behöver ett lugnande medel jag vill inte komma ihåg oron

Förlust av aptit, sinnet är som en flygande fågel

Inuti en bur gjord av negativa möjligheter

Vinden är från söder, när det är kallt, täck dig med filtar

Hela natten på sinnet, smärtsamma drag

Onda drömmar, sömnens fäste

Inför att vakna upp, en större mardröm

Så ofta är det

Jag vill bara komma bort

Av sinne även tillfälligt

Men varför verkar det bli värre?

Jag vet inte vart jag förs

Jag vill bara komma bort

Av sinne även tillfälligt

Men varför verkar det bli värre?

Ibland vill jag bara försvinna

Ibland är penna och papper lättare att kommunicera med

Huvudvärk, andra säger att det är hjärnsmärta

Varje natt rusar för att nå molnet

Öppna sida vid sida näsborrar täckta med blommor

Svärd på handleden, fyrtiofem spetsar pekade mot munnen

Men jag gillar filten lindad runt halsen

Hela världen är en enda röra, ingen verkar vilja lyssna

Det är ännu bättre att bestiga ett berg, eller gömma sig i hörnet av ett avlägset område

Bröstkorgen är full av förtvivlan som om kroppen ger upp av sig själv

en börda som aldrig kommer att avta

Det är som att du är i Alcatraz, du är yr på toppen

Även om du tar dig förbi hindren finns det inget land kvar

Och även om du flyr kommer du att älska den som kommer att fångas i livet

Det är galet, vi hamnar alla en dag

Jag hittade bara frid med mig själv

När mitt snäva tänkande var vad jag kunde springa

Jag vill bara komma bort

Av sinne även tillfälligt

Men varför verkar det bli värre?

Jag vet inte vart jag förs

(Jag vet faktiskt inte)

Jag vill bara komma bort

(vill bara komma bort)

(Jag vill bara)

Av sinne även tillfälligt

(Åtminstone tillfälligt)

Men varför verkar det bli värre?

Ibland vill jag bara försvinna