Idylls of the King - Lethean

Ice on summer seas a doubtful throne

Gone is the man who pulled sword from stone

Now I know not what I am — nothing but a voice

Calling through death-white mist

Crown wrought from the dying light of stars

Topples from my brow

Days of old and days to be fade from sight

Hollow are the helmets of the slain

Deep beneath the earth

Mighty bones of ancient men turn to dust

Rains fall on the ruins of a realm

Unrecalled in song

Waters fey reclaimed the sword of the king

Fled now is the music from the halls

Dry the drinking horn

Choirs robed in holy light sing for me

Now I know not what I am

Am I but king of the dead?

And I find nothing is left

Naught but this blade, dormant in grave-cold hands

Where are those I used to love?

Under the ground, swords rusted away

Will this slumber break, and will I rise?

Banish the frost that blinds weary eyes

Then the host shall ride again

Welcome as the Sun breaking on winter morn

Is på sommarhavet en tveksam tron

Borta är mannen som drog svärd från sten

Nu vet jag inte vad jag är – inget annat än en röst

Kallar genom dödsvit dimma

Krona framställd från stjärnornas döende ljus

Väller från mitt bryn

Dagar från gamla dagar och dagar som ska bleknas ur sikte

Ihåliga är de dödades hjälmar

Djupt under jorden

Mäktiga ben av forntida män förvandlas till damm

Regn faller på ruinerna av ett rike

Oåterkallad i låten

Waters fey tog tillbaka kungens svärd

Flydde nu är musiken från salarna

Torka drickshornet

Körer klädda i heligt ljus sjunger för mig

Nu vet jag inte vad jag är

Är jag bara kung av de döda?

Och jag upptäcker att ingenting är kvar

Inget annat än det här bladet, vilande i gravkalla händer

Var är de jag brukade älska?

Under marken rostade svärd bort

Kommer denna sömn att bryta och kommer jag att gå upp?

Förvisa frosten som förblindar trötta ögon

Då ska värden rida igen

Välkommen när solen bryter på vintermorgonen