La réalité en face - Lautrec

Il y a des matins, tu te réveilles

T’es complètement dématé

C’est le genre de matin où tu es tellement défoncé mec

Que c’est comme si ton esprit se séparait de ton corps

Tu vois ce que je veux dire

Et ton corps, il est incapable de rien foutre, de parler ou quoi

Et toi, tu le vois en train de tituber comme un clochard jusqu’a ta salle de

bain

Et en même temps, dans ta tête tout est lumineux

Il y a un jour comme ça où j’ouvre les yeux

Et le réveil a pas encore sonné, tu vois

Et je vois tout ma vie

Ce que j’ai pu faire, ce que j’ai pas fait

Mais je suis pas fan de ce que je vois

Et du coup voila, il y a une espèce de bilan qui se fait et je me demande si ce

que je fais faire de ma journée va pouvoir me sauver quoi

Plus qu’une minute avant que la journée commence

Je me demande si ce que je vais en faire compense

De ceux que ces gens pensent de moi

Si je vais rembourser la violence que j’ai montrée quand mon coeur était froid

Si jamais je recevrais un signe

Brillant comme une enseigne

Celle qui le soir sans bruler les façades trop fade en dessous desquels le

temps stagne et on saigne

Est-ce que aujourd’hui honneur un signe

Je porterais aux oreilles qui décident

Le murmure oppressant des hommes qui tombent dans le vide

Et puis, est-ce que j’irais parler aux dieux de tout ce silence

Embrassant l’immense et l’infime

Et fasse à eux pour mes frères et la frime

Est-ce que j’oserais penser à leur taxer du feu

Est-ce que je raconterais une histoire qui parle d’espoir pour ceux qui dorment

pas le soir

Toute la journée ils font les pitres mais une fois seul l’avenir est sombre

Et le ciel sale semble coller à la vitre

Au quotidien demain c’est souvent comme hier

Si t’as pas l’art, tu en connait la matière

Et même si je connais pas la manière de mi soustraire

Je pense

Regarde la réalité en face et voit le temps qui passe en équilibre au bord du

monde

Oublie ce qui s’efface, créer en toi de l’espace pour qu’enfin la lumière abonde

JJai fait de mauvais choix et laissé derrière moi tant de monde possible

Je me suis trompé de cible un nombre incalculable de fois

J’ai eu peur de l’amour et comme on l’y est vis je me dis cette peur je l’ai

toujours

Je traine un petit coté irascible et sans trop de peine

J’ai oublié des gens pour des erreurs de mise en scène

Quand je vois tout ça gisant, je me demande si ça en valais la haine

Bref

J’ai fait comme toi

On a rêvé des toits et visité l’arène

On a renié ceux à quoi on croyait pour le chant des sirènes

Et depuis on en porte le poids

On est bien seul emprisonné dans nos «j'avoue j’aimerais «Et puis bien sale avec nos «si jamais j’avais «On est en soule parce qu’une réalité c’est peu devant mille et une possibilité

Ça manque de sel

Je regarde ce qui roule depuis des cils

Et tombe sur le sol

Comme l’avenir regret fossilisé

On fuit le bonheur comme on craint la facilité

Quel imbécilité, on est fière de porter nos peines avec docilité

Je voudrais la liberté maintenant

On a l’instant présent pour domicile

Alors j'échange l'éternité pour ce moment, hé

Je voudrais connaître cette sensation fragile

Qu’elle résonne avec mes envies et ce sera difficile

Parce que si je savais vivre, j'écrirais pas ma vie

Regarde la réalité en face et voit le temps qui passe en équilibre au bord du

monde

Oublie ce qui s’efface, créer en toi de l’espace pour qu’enfin la lumière abonde

Det finns morgnar, du vaknar

Du är helt förstörd

Det är en sådan morgon man blir så hög man

Att det känns som att ditt sinne separeras från din kropp

Du vet vad jag menar

Och din kropp, den kan inte knulla eller prata eller så

Och du ser honom vackla som en luffare till ditt badrum

bad

Och samtidigt är allt ljust i ditt huvud

Det finns en dag som denna när jag öppnar ögonen

Och väckarklockan har inte ringt än, förstår du

Och jag ser hela mitt liv

Vad jag kunde göra, vad jag inte gjorde

Men jag är inget fan av det jag ser

Och plötsligt är det en sorts balansräkning som görs och jag undrar om detta

vad jag gör med min dag kommer att rädda mig vad

En minut kvar tills dagen börjar

Jag undrar om vad jag ska kompensera för det

Vad dessa människor tycker om mig

Om jag ska återgälda det våld jag visade när mitt hjärta var kallt

Om jag någonsin skulle få ett tecken

Lyser som ett tecken

Den som på kvällen utan att bränna de alltför intetsägande fasaderna under vilka

tiden stagnerar och vi blöder

Hedrar idag ett tecken

Jag skulle ta till öronen som bestämmer

Den förtryckande viskningen av män som faller i tomrummet

Och sedan skulle jag gå och berätta för gudarna om all denna tystnad

Omfamna det stora och det lilla

Och gör mot dem för mina bröder och visa upp

Skulle jag våga tänka på att beskatta dem med eld

Skulle jag berätta en historia som talar om hopp för de som sover

inte på natten

Hela dagen clownar de runt men en gång ensamma är framtiden mörk

Och den smutsiga himlen verkar fastna i glaset

Varje dag imorgon är ofta som igår

Om du inte har konsten så kan du grejen

Och även om jag inte vet hur jag ska subtrahera

Jag tror

Se verkligheten i ansiktet och se tiden som går balanserad på kanten av

värld

Glöm det som försvinner, skapa utrymme inom dig så att ljuset äntligen florerar

Jag gjorde dåliga val och lämnade så många som möjligt bakom mig

Jag fick fel mål otaliga gånger

Jag var rädd för kärleken och när vi bor där säger jag till mig själv att jag har den

alltid

Jag drar lite upprörd sida och utan alltför mycket besvär

Jag glömde folk för iscensättningsfel

När jag ser allt ljuga undrar jag om det var värt hatet

Kortfattat

Jag gillade dig

Vi drömde om hustak och besökte arenan

Vi nekade dem vi trodde på för sirensången

Och eftersom vi bär vikten

Vi är väldigt ensamma fängslade i vår "Jag erkänner att jag skulle vilja" Och sedan väldigt smutsig med vår "om jag någonsin hade" Vi är i själen eftersom en verklighet är liten framför tusen och en möjligheter

Det saknar salt

Jag ser vad som rullar från ögonfransar

Och faller till marken

Som den framtida fossiliserade ångern

Vi flyr från lyckan när vi fruktar lätthet

Vilken dårskap, vi är stolta över att bära våra sorger med foglighet

Jag vill ha frihet nu

Vi har nuet som vårt hem

Så jag byter ut evigheten för det här ögonblicket, hej

Jag vill veta den där sköra känslan

Låt det resonera med mina önskningar så blir det svårt

För om jag visste hur man skulle leva, skulle jag inte skriva mitt liv

Se verkligheten i ansiktet och se tiden som går balanserad på kanten av

värld

Glöm det som försvinner, skapa utrymme inom dig så att ljuset äntligen florerar