Ulos - Khid, RPK

Yeah

Tää on viimenen

Ja sit ei oo enää

Ja se menee näin

Tää ei oo yksinäiseten laulu, tää on kylmäks palanu aamu

Tulva nousee mun huoneessa, kun myrsky karkaa suonista

Pidätä henkee suon luomissa, aavikko pakenee puolestas

Tippunu valonsäteet eteen, hajal lattial tuijotan vaan

Elo karkaa loisteputkista

Ja kun etit mua viimeseen maanrakoon, löydät mut lähel aurinkoo

Kaiut leikkaa katuu, ikävä sisällä sulkee suun

Vedä se takas ennen kun kasvot on juuttunu

Epäkunnossa mun ääni maanalla painetta

Mä kasvatin vahingossa mustan aukon, kun mä etin avaruutta

Kantanu kylmiä väreitä mukana alusta asti tuu mukaan

Helppo ommella sielu kii, kävellä loppuun silmät kii

En oo enää se jäbä malmin metsäs

Selkä kohti maailmaa ja valonsäteet peräs

Pitämäs piilos lasihautaa enkeli reppuseläs

Valmiina lähteen vaan sen takii, ettei maailmaa tuu peräs

Tää paine pakenee huoneesta, sormista kuolleista

Sähkö laskeutuu, kunnes ikkunat särkyy kurvissa

Pidätä henkee uudestaan, vuori mun luureissa

Ihaillen totuuden tuoksu kadunmiehen puheissa

Ulos

Myrkyt kaatuu ulos

Ei seittii, ei enää

Ei enää, ei ketää

Ulos

Kadota musta ulos

Ei kotii, ei ketää

Ei enää, ei mitää

Ulos

Myrkyt kaatuu ulos

Ei seittii, ei enää

Ei enää, ei ketää

Ulos

Kadota musta ulos

Ei kotii, ei ketää

Ei enää, ei mitää

Mitä nyt törmää jäbään

Siistii et on eri meininki

Kun katon taaksepäin, kaupunki kasvaa väärinpäin

Ylösalasin roikkuu, ja soittaa ikuista torkkuu

Jälleen kerran myöhässä, mut kaamos kävi yökylässä

Ja käski lähettää terveiset, toivottavasti paranet

Hajataitto hävinny pois, ystävä antaa levyt pois

Kuiskaa mun perään, mä tiesin et sä heräät

Ei enää metsää, ei enää

Ei kestä, ei värejä pimeydestä

Vaan kaikki yhdessä

Kipinä kummaltkin puolelta, astuu alas vuoteelta

Kohottamassa katonrajaan, ettimässä huomista

Ei patinaa, kuparinauha kauniina

Neliraituri päälle, ja ghettotyylit nauhottaa

Ei kapinaa, eli ne ne nurkat rauhottaa

Ääriviivat pakenee pois, unettomuus on kaukana

Ei tyhjäkäyntiä, esittämässä ihmistä

Mä päästin irti, ja elän silti

Kiitos, ulos

Ulos

Myrkyt kaatuu ulos

Ei seittii, ei enää

Ei enää, ei ketää

Ulos

Kadota musta ulos

Ei kotii, ei ketää

Ei enää, ei mitää

Ulos

Myrkyt kaatuu ulos

Ei seittii, ei enää

Ei enää, ei ketää

Ulos

Kadota musta ulos

Ei kotii, ei ketää

Ei enää, ei mitää

Ulos

Ulos

Ulos

Ulos

Ja

Det är den sista

Och det finns inte längre

Och det går så här

Det här är ingen ensam låt, det här är en kall bränd morgon

Översvämningen stiger i mitt rum när stormen flyr ur ådrorna

Håll andan i träskets skapelser, öknen kommer att fly istället

Tappade ljusstrålar framför, utspridda på golvet jag bara stirrar

Liv flyr från lysrör

Och när du jagar mig till den sista springan, hittar du mig nära solen

Ekon skär gatan, längtan därinne stänger munnen

Dra tillbaka den innan ansiktet fastnar

Ur ordning är min röst under press

Jag odlade av misstag ett svart hål när jag letade efter rymden

Kantanu tar med sig kalla känslor från början

Lätt att sy själen kii, gå till slutet ögon kii

Jag är inte så dum malmskog längre

Med ryggen mot världen och ljusstrålarna efter

Han förvarar en gömd glasgrav med en ängel i en ryggsäck

Jag går redo bara för att världen inte kommer akterut

Detta tryck försvinner från rummet, från de dödas fingrar

Elen sjunker tills fönstren krossas i krökarna

Håll andan igen, berg i mina hörlurar

Beundra doften av sanning i orden från mannen på gatan

Ut

Giftet faller ut

Inte mer, inte mer

Ingen mer, ingen

Ut

Försvinn mörkläggningen

Inget hem, ingen

Inte mer, ingenting

Ut

Giftet faller ut

Inte mer, inte mer

Ingen mer, ingen

Ut

Försvinn mörkläggningen

Inget hem, ingen

Inte mer, ingenting

Vad i helvete händer?

Kul att du är på ett annat humör

När jag ser tillbaka växer staden upp och ner

Nattduksbordet hänger, och det eviga snoozet ropar

Än en gång sent, men kaamos gick till nattbyn

Och sa till mig att skicka mina hälsningar, jag hoppas att du blir bättre

Distortion är borta, en kompis ger bort skivorna

Viska efter mig, jag visste att du inte skulle vakna

Ingen mer skog, inte mer

Orkar inte, inga färger från mörkret

Men alla tillsammans

En gnista från båda sidor kliver ner från sängen

Höjer till taket, ser fram emot morgondagen

Ingen patina, kopparlist i vackert skick

Fyrsträngaren på, och gettostilarna spelar in

Inget uppror, så de där hörnen lugnar ner sig

Konturerna rinner iväg, sömnlösheten är långt borta

Ingen tomgång, utger sig för att vara en människa

Jag släppte taget, och jag lever fortfarande

Tack, ut

Ut

Giftet faller ut

Inte mer, inte mer

Ingen mer, ingen

Ut

Försvinn mörkläggningen

Inget hem, ingen

Inte mer, ingenting

Ut

Giftet faller ut

Inte mer, inte mer

Ingen mer, ingen

Ut

Försvinn mörkläggningen

Inget hem, ingen

Inte mer, ingenting

Ut

Ut

Ut

Ut