Suurin Ajatus - Julma Henri & RPK, Julma Henri, RPK

Tienviitan halaajat riitelee ovella

Viisasta apinaa, psykedeeliomenaa

Eivät pääse sisään edes ovesta

Yksi pitäisi valita

Seison kaikkeudessa, totuudessa

Miten minä itseni jakaisin?

Sisällä ja ulkona

Miten sen sanoilla kuvailisi?

Sanoilla kuvaan sanoinkuvaamatonta

Koitan pukea sitä sanoiksi

Yksi ja ainoa, totuus ykseys

Absoluuttinen

Ja vain hetki

Kun se repii sanojeni saumat

Karkaa minulta ja sanoilta

Sanojeni kanssa

Edessä liian suuren

Mitä painavammin pimeyteen vajoan

Sitä korkeammalle henkeni haluaa

Ei ole enää merkitystä sanoilla

Sinua pyydän sanojen takaa

En näe silmillä

Pysty sitä paljastamaan

Siellä sisällä

Kuka sen tuntee ei pelkää kuolla

Ikuisesti muuttuva muuttumaton

Totuus ja kasvu, muutos ja rakkaus

Perusolemus ja voima, rakkaus ja tahto

Tyyneys, alistuvuus, vapaa riippuvuus

En minä elä, elämä elää minussa

Luottamus ei horju ja äly ei ymmärrä

Sitä on minussa se pyrkii rajan yli

Maailmaan, kosketuksiin itsensä kanssa

Elämäni on pyhiinvaellusmatka

Jossa karistan sitä kahlitsevia kerroksia

Solujensa summa, kaikkeus kumarran

Korkeinta tajuaa ja tarkoitusta

Kaikki maailmassa kuuluu Jumalalle

Henri, ota vain se mitä tarvitset

Älä ota mitään muuta

Et tiedä kelle se on tarkoitettu

Jokaisen tarpeeseen on täällä tarpeeksi

Mutta ei jokaisen ahneudelle

Lapsiltasi tämä maa on sinulla lainassa

Ennen kuin on myöhäistä tee jotakin

Matkalla sinne, olet jo perillä

Pinnalta happea nappaa

Huipulla hetken lepäät

Kunnes on aika mennä takas hommiin

Ei ole epäselvää mitä pitää tehdä

Totuuden hengen lihaksi, tulen todeksi

Tänne minä kuolin, täällä minä synnyn

Otan mielen käyttöön, sukellan takas uneen

Skyltkramare bråkar vid dörren

Klok apa, psykedeliskt äpple

De kan inte ens ta sig in genom dörren

En bör väljas

Jag står i universum, i sanning

Hur skulle jag dela med mig?

Inuti och utanför

Hur skulle du beskriva det med ord?

Ord beskriver det obeskrivliga

Jag ska försöka sätta ord på det

Den enda, sanningens enhet

Absolut

Och bara ett ögonblick

När det sliter i sömmarna av mina ord

Fly från mig och orden

Med mina ord

Framsidan för stor

Ju djupare jag sjunker ner i mörkret

Ju högre min ande vill

Ord spelar ingen roll längre

Jag ber dig bortom ord

Jag kan inte se med mina ögon

Kunna avslöja det

Där inne

Vem vet är den inte rädd för att dö

För alltid föränderlig oföränderlig

Sanning och tillväxt, förändring och kärlek

Grundläggande väsen och kraft, kärlek och vilja

Lugn, underkastelse, fritt beroende

Jag lever inte, livet bor i mig

Förtroende vacklar inte och intellektet förstår inte

Det är i mig den strävar efter att gå över gränsen

Till världen, att få kontakt med sig själv

Mitt liv är en pilgrimsfärd

Där jag skakar av lagren som binder den

Summan av dess celler, universum böjer sig ner

Den högsta meningen och syftet

Allt i världen tillhör Gud

Henri, ta bara det du behöver

Ta inget annat

Du vet inte vem det är till

Här finns tillräckligt för allas behov

Men inte för allas girighet

Från dina barn är detta land utlånat till dig

Gör något innan det är för sent

På väg dit är du redan där

Syre fångas upp från ytan

På toppen vilar du en stund

Tills det är dags att gå tillbaka till jobbet

Det är inte oklart vad som behöver göras

Till sanningens andes kött blir jag sann

Här dog jag, här är jag född

Jag använder mitt sinne, jag dyker tillbaka i sömnen