Chienne de vie - Kent

Je me suis cassé un matin,

Des fourmis au fond des chaussures,

Mon destin dans un sac à dos

Pour lui faire prendre un peu d’air pur.

J’ai dit au-revoir à mon voisin

Qui, lui, ménageait'sa monture,

Investissant en idéaux

Qui finissaient au vide-ordures,

Et, d’un anémique salaire

Nourri au sein de mes rêveries,

J’ai fait un genre de montgolfière

Gonflée au vent de mes envies

Qui m’a fait’sauter les frontières

Et qui m’a fait’sauter la dalle

Et m’a rendu riche

Même si j’ai pas trouvé l’Graal.

Chienne de vie, jamais j’t’en veux, plus je vis et plus j’en veux.

Chienne de vie, jamais j’t’en veux, plus je vis et plus j’en veux.

J’suis parti visiter des terres

Pas seulement virginales, aussi

Professionnelles en la matière

D’en faire voir de toutes les couleurs.

J’ai usé des tas de paires de pompes

Au bitume de tas de pays

Sans pour autant que ne s’estompe

Ma fringale d’aller voir ailleurs.

Enfouir mes yeux dans les nuages,

Dans les cavernes de Cromagnon,

Au sommet du dernier étage

Ou dans la cave qu’est tout au fond,

Rencontrer d’autres personnages,

Des Saints Pères et des têtes de con,

Se dire, qu’on soit méchants ou sages:

On est tous bons (…Pour la casserole).

Chienne de vie, jamais j’t’en veux, plus je vis et plus j’en veux.

Chienne de vie, jamais j’t’en veux, plus je vis et plus j’en veux.

J’suis parti visiter les femmes,

Ces centrales anatomiques,

Encaisser leurs coups de foudre,

Tester mon pylône électrique.

J’ai parcouru à rendre l'âme

Leurs étendues psychédéliques

Sans arriver à me résoudre

À faire un choix antinomique.

Parfois mes amours me concassent

La tête et les virilités

A coups de pilons à menaces

Dans l’mortier d’mon intimité

Mais même si, maintenant, c’est sous vide

Qu’il faut s’aimer sans que ça coûte,

Mon cœur n’a pas pris une ride:

Je les aime toutes !

Chienne de vie, jamais j’t’en veux, plus je vis et plus j’en veux.

Chienne de vie, jamais j’t’en veux, plus je vis et plus j’en veux.

J’aurais pu visiter les sphères

Anesthésiantes du pavot

Ou de ses consœurs naturelles

Ou de ses confrères de labo

Mais j'étais déjà tête-en-l'air,

À peine sorti du berceau.

Aucune raison de faire appel

À de douteux trempolinos

Et puis l’industrie anonyme

Du septième ciel, du sixième sens

Qui fait son beurre dans les abîmes

Où plongent les largués de l’errance,

Cette industrie, je la maudis

Comme l’entreprise de blanchissage

Qui planque ses coffres bien remplis

Dans les alpages.

Chienne de vie, jamais j’t’en veux, plus je vis et plus j’en veux.

Chienne de vie, jamais j’t’en veux, plus je vis et plus j’en veux.

Jag bröt ihop en morgon,

Myror i botten av skor,

Mitt öde i en ryggsäck

För att få honom lite frisk luft.

Jag sa hejdå till min granne

Vem, han, skonade sin berg,

Investera i ideal

Som hamnade i sopnedkastet,

Och från en anemisk lön

Matas i mina dagdrömmar,

Jag gjorde en slags luftballong

Uppblåst i vinden av mina önskningar

Vem fick mig att hoppa över gränserna

Och vem fick mig att hoppa på plattan

Och gjorde mig rik

Även om jag inte har hittat Graalen.

livets hund, jag skyller aldrig på dig, ju mer jag lever desto mer vill jag.

livets hund, jag skyller aldrig på dig, ju mer jag lever desto mer vill jag.

Jag gick för att besöka länder

Inte bara oskulder också

Proffs inom området

För att visa upp alla färger.

Jag har slitit ut många par pumpar

På bitumen av högar av länder

Utan att blekna bort

Mitt sug efter att leta någon annanstans.

Begrav mina ögon i molnen,

I grottor i Cromagnon,

Högst upp på översta våningen

Eller i grottan längst bort,

Träffa andra karaktärer

Heliga fäder och idiothuvuden,

Säg till dig själv, om du är ond eller vis:

Vi är alla bra (...för potten).

livets hund, jag skyller aldrig på dig, ju mer jag lever desto mer vill jag.

livets hund, jag skyller aldrig på dig, ju mer jag lever desto mer vill jag.

Jag gick för att besöka kvinnorna,

Dessa anatomiska centra,

Ta deras åskslag,

Testa min elmaster.

Jag reste för att ge upp andan

Deras psykedeliska vidder

Utan att kunna lösa mig själv

Att göra ett motsägelsefullt val.

Ibland krossar mina kärlekar mig

Huvudet och manligheterna

Med hotfulla stötar

I mitt privatlivs mortel

Men även om det nu är under vakuum

Att det är nödvändigt att älska varandra utan att det kostar,

Mitt hjärta har inte åldrats ett dugg:

Jag älskar dem alla!

livets hund, jag skyller aldrig på dig, ju mer jag lever desto mer vill jag.

livets hund, jag skyller aldrig på dig, ju mer jag lever desto mer vill jag.

Jag kunde ha besökt sfärerna

vallmobedövningsmedel

Eller dess naturliga systrar

Eller hans labbkollegor

Men jag var redan upp och ner,

Precis ut ur spjälsängen.

Ingen anledning att överklaga

Till tveksamma studsmattor

Och så anonym industri

Från sjunde himlen, från sjätte sinnet

Som gör sitt smör i avgrunden

Där de vandrandes skeppsbrutna dyker,

Den här branschen, jag förbannar den

Som tvättverksamheten

Som gömmer sin välfyllda kassa

I hagarna.

livets hund, jag skyller aldrig på dig, ju mer jag lever desto mer vill jag.

livets hund, jag skyller aldrig på dig, ju mer jag lever desto mer vill jag.