Tårer På Min Kind - Jooks

Tårer på min kind, få dem væk sig farvel

Vær stærk det ik dig det dem det hende

Hun er væk — og solen står op

Tag nu hjem — prøv glem at du aldrig hun du ik' ser hende igen

Lille barn du må vokse dig stor

Rystende ben og ingen trøstende ord

Føler mig helt alene selvom vi samlet

For hun mangler i skæret fra lampen hænderne forkrampet

Om cigaretten der langsomt bliver til aske

Jeg skal nok klare den — påføre mig masken

Og under den græde dig en flod

Og holder hånden over dem du forlod

Mod din vilje jeg kan huske det sidste

Du gjorde var ik' at sige du elskede dem — du viste det

Og de vidste det og det gengældt la' mig sig' det

Til den dag vi selv ender i en kiste

Tårer på min kind hovedet i min hænder

Det eneste der tilbage det minder

Forstår ik at du ik er her længere

Du med mig selv når tårerne forsvinder fra mine kinder

Vi vil huske dig for hvad du var huske dig som en kriger

Et år med kræft blev pludselig til fire

Hun gav ik op nej hun blev ved med kæmpe

Røg ind og ud af hospitalets seng

Kemo afkræfter kroppen i kampen mod kæft

Det ene øjeblik syg det næste rask

Og vi fejrede det vi dansede rundt med dine parykker

Og du grinte — du gav dine døtre smykker

Men kræften sneg sig tilbage i vinterens kulde

Angreb dig stærkere end før væltede dig omkuld

Hun gav ik op nej hun blev ved med kæmpe

Røg ind og ud af hospitalets seng

Til du til sidst blev der inde

Magtesløs så let livet kan forsvind

Men du gav mig din datter — og med hende

Min søn som trækker vejret ære være dit minde

Tårer på min kind hovedet i min hænder

Det eneste der tilbage det minder

Forstår ik at du ik er her længere

Du med mig selv når tårerne forsvinder fra mine kinder

Kan ik huske hvornår jeg sidst har grædt

Men nu ved jeg Joni Mitchell havde ret

Du ved ik hvad du har før det væk

La’r tårerne blande sig med mit blæk

Kan ik huske hvornår jeg sidst har grædt

Men nu ved jeg Joni Mitchell havde ret

Du ved ik hvad du har før det væk

R.I.P.

Elisabeth

Tårar på min kind, få bort dem säg adjö

Var stark det ik du det dem det henne

Hon är borta - och solen går upp

Gå nu hem - försök att glömma att du aldrig kommer att se henne igen

Lilla barn du måste växa upp

Skakar på benen och inga tröstande ord

Känner oss helt ensamma trots att vi är tillsammans

Eftersom hon saknas i lampans bländning, krampade händerna

Om cigaretten som sakta förvandlas till aska

Jag ska klara det - ta på mig masken

Och under den grät en flod

Och håll handen över dem du lämnat efter dig

Mot din vilja kan jag minnas det sista

Du sa inte bara att du älskade dem – du visade det

Och de visste det och berättade i sin tur för mig

Tills den dagen vi själva hamnar i en kista

Tårar på kinden i mina händer

Det enda kvar som påminner

Jag förstår att du inte är här längre

Du är med mig även när tårarna försvinner från mina kinder

Vi kommer att minnas dig för vad du var minns dig som en krigare

Ett år av cancer förvandlades plötsligt till fyra

Hon gav inte upp nej hon fortsatte kämpa

Rökte in och ut ur sjukhussängen

Kemoterapi försvagar kroppen i kampen mot munkavle

Ena stunden sjuk, nästa frisk

Och vi firade med att dansa runt med dina peruker

Och du flinade — du gav dina döttrar smycken

Men cancern smög sig tillbaka i vinterkylan

Attackerade dig hårdare än tidigare slog dig omkull

Hon gav inte upp nej hon fortsatte kämpa

Rökte in och ut ur sjukhussängen

Tills du till slut stannade inne

Maktlös så livet lätt kan försvinna

Men du gav mig din dotter - och med henne

Min son som andas heder var ditt minne

Tårar på kinden i mina händer

Det enda kvar som påminner

Jag förstår att du inte är här längre

Du är med mig även när tårarna försvinner från mina kinder

Kommer inte ihåg när jag grät senast

Men nu vet jag att Joni Mitchell hade rätt

Du vet inte vad du har innan det är borta

Låt tårarna blandas med mitt bläck

Kommer inte ihåg när jag grät senast

Men nu vet jag att Joni Mitchell hade rätt

Du vet inte vad du har innan det är borta

VILA I FRID.

Elisabeth