Sira - Inma Serrano

Yo le decía a las olas

Por favor dejad que venga

Que no se lleve a mi amiga

Antes de que pueda verla

A esta vida y la fatiga

Fatiga de padecerla

Con sus alegrías y penas

Pero la espalda bien recta

Y aunque ande por penas

Sufrimiento y con llanto

Yo amo el camino

Por eso quiero tanto

El suelo que pisas

La arena y los charcos

Que en el agua salada

Al pasar vas dejando

Con lo rápido que pasan los días

No me da tiempo a pensar

Gracias por este momento robado

Para un poema que ayer

Cuando justo salía de casa

Al pasar la puerta recordé

El mar y las velas

Las olas que van

Marcando el camino

Que tú llevarás

Si no es en los sueños

Será al despertar

Por lo que a la corriente

Nadie puede enseñar

Cuando justo salía de casa

Al pasar la puerta recordé

Hace cuanto y como te quería

Cuanto de menos te eché

Aunque nunca me acostumbrase

A que te fueras antes de tiempo

Por ti, y por todos nuestros mayores

Que ya marcharon a otra suerte

Jag sa till vågorna

snälla låt det komma

Ta inte min vän

Innan jag hinner se henne

Till detta liv och möda

Trötthet av att lida av det

Med dess glädjeämnen och sorger

Men håll ryggen rak

Och även om jag går igenom sorger

Lider och gråter

jag älskar vägen

Det är därför jag vill så mycket

Marken du går på

Sanden och pölarna

än i det salta vattnet

när du passerar du lämnar

Med vad fort dagarna går

Jag har inte tid att tänka

Tack för detta stulna ögonblick.

För en dikt som igår

När jag precis skulle åka hemifrån

När jag gick förbi dörren kom jag ihåg

Havet och seglen

vågorna som går

markerar vägen

som du kommer att ta

om inte i drömmar

Det kommer att vara när du vaknar

så till strömmen

ingen kan undervisa

När jag precis skulle åka hemifrån

När jag gick förbi dörren kom jag ihåg

Hur länge sedan och hur jag älskade dig

hur mycket jag saknat dig

Även om jag aldrig vant mig vid det

För att du ska lämna innan din tid

För dig och för alla våra äldre

Att de redan gått ett annat öde till mötes