Prohibido prohibir - Eladia Blazquez

No se puede prohibir, ni se puede negar

el derecho a vivir, la razón de soñar…

No se puede prohibir, el creer ni el crear,

ni la tierra excluir, ni la luna ocultar…

No se puede prohibir, ni una pisca de amor,

ni se puede eludir que retoñe la flor…

Ni del alma el vibrar, ni del pulso el latir,

ni la vida en su andar… No se puede prohibir.

No se puede prohibir, la elección de pensar

ni se puede impedir, la tormenta en el mar…

No se puede prohibir, que en un vuelo interior

un gorrión al partir, busque un cielo mejor…

No se puede prohibir, el impulso vital,

ni la gota de miel, ni el granito de sal…

Ni las ganas sin par, ni el deseo sin fin

de reir, de llorar, no se puede prohibir.

No se puede prohibir, el color tornasol

de la tarde al morir, en la puesta de sol.

No se puede prohibir, el afán de cantar,

ni el deber de decir lo que no hay que callar…

Sólo el hombre incapaz de entender, de sentir

ha logrado, al final, su grandeza prohibir,

y se niega el sabor y la simple verdad,

de vivir en amor y en total libertad…

Det kan inte förbjudas och inte heller förnekas

rätten att leva, anledningen att drömma...

Det kan inte förbjudas, tro eller skapa,

varken jorden utesluter, eller månen gömmer sig...

Du kan inte förbjuda, inte ens en antydan till kärlek,

det går inte heller att undvika att blomman spirar...

Varken själen att vibrera, eller pulsen att slå,

inte heller livet i dess gång... Det kan inte förbjudas.

Det kan inte förbjudas, valet att tänka

Det går inte heller att förhindra, stormen till sjöss...

Det kan inte förbjudas på ett internt flyg

en sparv när du går, leta efter en bättre himmel...

Det kan inte förbjudas, den vitala impulsen,

inte honungsdroppe eller saltkorn...

Varken begäret utan like, eller begäret utan slut

att skratta, att gråta, kan inte förbjudas.

Det kan inte förbjudas, den iriserande färgen

på eftermiddagen vid döden, vid solnedgången.

Det kan inte förbjudas, önskan att sjunga,

inte heller skyldigheten att säga det som inte får tystas...

Bara mannen som inte kan förstå, känna

har lyckats, till slut, hans storhet förbjuda,

och smaken och den enkla sanningen förnekas,

att leva i kärlek och i total frihet...