Con las alas del alma - Eladia Blazquez

Con las alas del alma desplegadas al viento

desentraño la esencia de mi propia existencia

sin desfallecimiento

y me digo que puedo como en una constante

y me muero de miedo, me muero de miedo

pero sigo adelante.

Con las alas del alma desplegadas al viento

porque aprecio la vida en justa medida

al amor lo reinvento

y al vivir cada instante y al gozar cada intento

se que alcanzo lo grande con las alas del alma

desplegadas al viento.

Con las alas del alma desplegadas al viento

más allá del asombro, me levanto entre escombros

sin perder el aliento.

y me voy de la sombra por algún filamento

y me subo a la alfombra con la magia de un cuento.

Con las alas del alma desplegadas al viento

atesoro lo humano cuando tiendo las manos

a favor del encuentro

por la cosa más pura con la cual me alimento

con mi pan de ternura con las alas del alma

desplegadas al viento.

Con las alas del alma desplegadas al viento

ante cada noticia de estupor, de injusticia,

me desangro por dentro

y me duele la gente, su dolor, sus heridas

por que así solamente interpreto la vida.

Con las alas del alma desplegadas al viento

más allá de la historia, de las vidas sin gloria,

sin honor ni sustento

guardaré del que escribe su mejor pensamiento

quero amar a quien vive con las alas del alma

desplegadas al viento

al viento.

Med själens vingar utfällda för vinden

Jag reder ut essensen av min egen existens

utan att svimma

och jag säger till mig själv att jag kan som i en konstant

och jag är livrädd, jag är livrädd

men jag fortsätter.

Med själens vingar utfällda för vinden

för jag uppskattar livet i rättvisa mått

Jag återuppfinner kärleken

och genom att leva varje ögonblick och genom att njuta av varje försök

Jag vet att jag når det stora med själens vingar

vecklas ut för vinden.

Med själens vingar utfällda för vinden

bortom förvåning reser jag mig bland spillrorna

utan att tappa andan.

och jag lämnar skuggan för lite filament

och jag kommer på mattan med magin i en berättelse.

Med själens vingar utfällda för vinden

Jag värdesätter människan när jag räcker fram händerna

till förmån för mötet

för det renaste jag matar med

med mitt ömhetsbröd med själens vingar

vecklas ut för vinden.

Med själens vingar utfällda för vinden

inför varje nyhet om stupor, om orättvisa,

Jag blöder inuti

och människorna skadade mig, sin smärta, sina sår

för det är det enda sättet jag tolkar livet på.

Med själens vingar utfällda för vinden

bortom historien, från liv utan ära,

utan heder eller försörjning

Jag kommer att hålla mig från den som skriver sin bästa tanke

Jag vill älska den som lever med själens vingar

vecklas ut för vinden

till vinden.