La Chair Humaine - Darjeeling, Jean Michel Caradec

Tu vois midi à ta fenêtre

Mais à ma porte il est minuit

Le noir de tes yeux tue peut-être

C’est mon étoile qui pâlit

Je suis le shériff et le prêtre

De cette messe de minuit

Quand je te dirai «Missa est»

Il te faudra quitter mon lit

Na na na na na

Na na na na na

Tu erreras d’ouest en est

Cherchant ta route pleurant ton nid

Pauvre héroïne du far-west

Venue d’un western spaghetti

Je n’esquisserai plus un geste

Vers tes seins montagne d’envie

C’est la fin de cet Everest

Sous ma caresse inassouvie

Na na na na na

Na na na na na

Si tous les tonnerres de Brest

Zébraient de feu mon ciel de lit

Je te fuirais comme la peste

Ton orage est vrai délit

Car à présent qu’il te déteste

Au moment de quitter la vie

Le jour de sa dernière sieste

Respecte un cow-boy endormi

Na na na na na

Na na na na na

Du ser middag vid ditt fönster

Men vid min tröskel är det midnatt

Svärtan i dina ögon kan döda

Det är min blekande stjärna

Jag är sheriffen och prästen

Av denna midnattsmässa

När jag säger till dig "Missa är"

Du måste lämna min säng

Na na na na na

Na na na na na

Du kommer att vandra från väst till öst

Letar dig fram och gråter ditt bo

Stackars hjältinna i fjärran västern

Kommer från en spagettiwestern

Jag kommer inte längre att skissa en gest

Mot dina bröst berg av avund

Det är slutet på denna Everest

Under min ouppfyllda smekning

Na na na na na

Na na na na na

Om alla åskan i Brest

Randade min sänghimmel med eld

Jag kommer att fly från dig som pesten

Din storm är verkligt brott

För nu när han hatar dig

När man lämnar livet

Dagen för hans sista tupplur

Respektera en sovande cowboy

Na na na na na

Na na na na na