The King's Sonnet - Daniel Breaker

so sweet a kiss the golden sun gives not

to those fresh morning drops upon the rose

as thy eye-beams, when their fresh rays have smote

the night of dew that on my cheek down flows

nor sine the silver moon so bright!

through the transparent bosom of the deep

as doth thy face through tears if mine give light, thou shinest in every tear

that i do weep

no drop but as a coach, doth carry thee

so ridest thou triumphing in my woe do but behold the tears that swell in me

and they thy glory through my grief will show

but do not love thyself;

then thou will keep

my tears for glasses, and still make me weep

O queen of queens!

how far dost thou excel no thought can think,

nor tounge of mortal

så söt en kyss som den gyllene solen inte ger

till de där färska morgondroppar på rosen

som dina ögonstrålar, när deras friska strålar har slagit

daggnatten som på min kind rinner ner

och inte heller silvermånen så ljus!

genom djupets genomskinliga barm

som ditt ansikte genom tårar om mitt lyser, du lyser i varje tår

att jag gråter

ingen dropp men som coach bär du dig

så rider du triumferande i min ve gör men se tårarna som sväller i mig

och de skall visa din härlighet genom min sorg

men älska inte dig själv;

då behåller du

mina tårar efter glasögon och får mig fortfarande att gråta

O drottning av drottningar!

hur långt överträffar du ingen tanke kan tänka,

inte heller dödlig