Дом на дюнах - Чёрный Лукич

Очень хочется песню про дом пропеть,

Что стоит одиноко среди песков.

Не живет в нем никто ни совсем, ни на треть.

Не подаст вам воды и не даст поесть

Как песчинка в песках, как ребенок в толпе

Потерялся и «Мама», — кричит, кричит.

Одинокому сердцу одиноко везде.

Старый дом почти всеми давно забыт.

Я хочу в нем жить.

Я хочу в нем спать.

Я хочу слышать ветер в его окно.

Я хочу мерзнуть в нем дождевым октябрем,

Но дорогу к нему не найдет никто.

Jag vill verkligen sjunga en sång om huset,

Det står ensamt bland sanden.

Ingen bor i det alls, inte ens en tredje.

Kommer inte att ge dig vatten och låter dig inte äta

Som ett sandkorn i sanden, som ett barn i en folkmassa

Lost och "mamma", - skriker, skriker.

Ett ensamt hjärta är ensamt överallt.

Det gamla huset är sedan länge glömt av nästan alla.

Jag vill leva i det.

Jag vill sova i den.

Jag vill höra vinden genom hans fönster.

Jag vill frysa i det en regnig oktober,

Men ingen kommer att hitta vägen till det.